Satt i vardagsrummet med Tove i morse då följande konversation utspelade sig i Harrys rum:

J: Om du har bajsat i blöjan måste vi ta bort den Harry.
H: Jag tycker inte om bajs. Äckligt, Uuäh!
J: Inte jag heller, jätteäckligt, uuäh!
H: Bajs!
J: Uuusch! nu har pappa bajs på händerna! Jag satte handen på din rumpa och nu har jag bajs på fingrarna! Uuäh!
H: Äckligt! Uuäch!

Dessa gener har jag alltså hjälpt till att föra vidare. Inte bara en gång, utan TVÅ gånger...Det är säkert spöstraff för såna uppenbara brott mot mänskligheten någonstans i världen.

För övrigt är inte den yngre oskyldig heller. Hon ligger och släpper brakfisar i sömnen utan att ens röra en min. Precis som vissa andra i hushållet. Det råder tydligen någon komplott kring att gasmörda modern i familjen.

Ja, nu är hon här och jag slipper äntligen magen. Dessutom får Mayhem tillbaka sin mamma i ett lite mer mobilt skick än hon varit de senaste månaderna...

Det började lite smått på söndagkväll med en hel del förvärkar. Jag ignorerade dom naturligtvis eftersom jag vet att man kan ha sånt i flera veckor innan det sätter igång. Vaknade dock halv fyra på onsdagmorgon av värkar som då var precis som med Harry; 15-20 minuter emellan och inte så jättestarka. Dom var dock så irriterande att jag inte kunde somna om så jag gick upp och tog två Panodil för att se om det skulle bli bättre, vilket det inte blev.

Jani vaknade till kring halv fem och jag sa att det nog kanske eventuellt, men mest troligt inte skulle bli en bebis senare på kvällen eller natten. När vi klev upp runt sextiden dividerade vi ett tag huruvida han skulle åka till jobbet eller inte, men vi kom fram till att han skulle åka till slut. Jag hade fortfarande 15-20 minuter mellan varje värk och dom var inte så starka så jag tänkte att det skulle ta ett tag. Jag ringde iaf till dagis och sa att Mayhem skulle vara hemma för jag orkade inte böka iväg mig med honom, och han sa att han ville vara hemma.

Värkarna ökade lite i styrka under morgonen, men de var fortfarande sjukt oregelbundna. Harry kollade film i sitt rum och jag passade på att dammsuga och skura lägenheten eftersom Ronja har bestämt sig för att tappa ALL päls samtidigt på en gång nu när det blivit varmare ute. Vek lite tvätt och pysslade på, precis som när jag gick hemma och hade värkar med Harry.

Dampen kom förbi runt halv tolv-tiden för att hålla oss sällskap en stund innan hon skulle gå till jobbet. Vi gick ut och lekte en stund i förhoppning om att lite rörelse skulle sätta igång saker och ting, men det var fortfarande lika oregelbundet så jag blev less och vi gick in och fikade istället. Ibland var det 10 minuter mellan värkarna, ibland 5, ibland 15, ja ni fattar...

Sen kom det fyra värkar med sex minuters mellanrum så då ringde jag mamma och frågade om inte hon kunde komma och hålla oss sällskap eftersom Dampen skulle till jobbet. Hon hade ändå tänkt komma eftersom BM hade sagt hela tiden att hon trodde det skulle gå fort. När jag pratat med henne kom värkarna plötsligt med tre minuters mellanrum och började kännas en del. Jag är ju dock dum i huvudet och lite för smärttålig för mitt eget bästa så jag gick runt i lägenheten och Mayhem undrade flera gånger vad jag höll på med.

Jag ringde förlossningen under tiden jag väntade på mamma och barnmorskan pratade med mig i typ tio minuter- en kvart (antagligen för att se om jag fick några värkar under tiden vi pratade. De brukar ju kunna höra om det är dags). Till slut var jag tvungen att säga åt henne att jag faktiskt haft tre värkar under tiden vi pratat, men att jag faktiskt inte är en sån som gnäller när det gör ont. Hon tyckte iaf att vi skulle komma in så jag ringde till Jani och sa åt honom att packa ihop sig.

När mamma kom var det tre minuter mellan värkarna så vi klädde på Mayhem som fick gå till Dampen på jobbet och vara där med henne. Mamma höll dock på att dö av en skrattattack i hallen när jag fick en rejäl värk. Jag stannade bara till, tog stöd mot väggen och sa "oj, nu kommer det en stark värk", sen böjde jag mig ner och tog på mig skorna som om jag inte känt nåt.

I bilen började det komma värkar hela tiden och när vi var i Karlshäll och stannade för att plocka upp Jani satt jag i princip och knep mig igenom värkarna eftersom det kändes som om nåt var på väg ut.

När vi kom upp till förlossningen tog dom in oss i ett förlossningsrum på en gång och jag fick klä av mig och byta om. Värkarna kom hela tiden men jag var lika glad för det. Jani var naturligtvis nervösare än mig, precis som förra gången. När BM skulle undersöka mig sa hon att jag var öppen drygt åtta cm och hon fick tydligen precis in fingrarna så kände hon huvudet. Jag blev naturligtvis skitnöjd eftersom jag ville ha en snabb förlossning. De tog hinnorna och satte skalpelektrod runt tre tiden och då snurrade hela fröken om därinne. Barnmorskorna (de var två, den ena hade första arbetsdagen på fyra månader så hon hade inte riktigt koll på all ny utrustning) såg hur elektroden snurrade runt och jag kände hela ungen vrida på sig. Sista värkarna kändes riktigt rejält och jag höll nog på att nypa av Janis fingrar samtidigt som jag körde lustgas (som f. ö funkade MYCKET bättre den här gången än med Mayhem).

15.40 kom första krystvärken, 15.46 låg det en Tove på britsen mellan mina ben. Det kändes som en enda lång krystvärk men enligt BM var det tre. Hursomhelst gick det fort och jag var inte ens svettig när det var klart. Fick sy tre små stygn eftersom fröken hade så bråttom ut och jag fick några små bristningar, trots att jag höll emot som sjutton.

Jag var skitnöjd med förlossningen och precis som med Mayhem fick jag höra av både barnmorskorna och undersköterskan att jag verkligen är gjord för att föda barn eftersom livmodern drog ihop sig typ helt på en gång efteråt.

Fick det obligatoriska tråkiga fikat (tror de seriöst att man blir mätt på en kopp kaffe och en tråkig polarbrödsrulle efter att ha klämt ut en unge?) och sen fick vi vänta i vad som kändes som hundra år innan vi fick komma till BB. När BM kom in och skulle väga och mäta hade jag klätt på mig vanliga kläder, kissat och stod och väntade med Tove i famnen...Hon blev lite förvånad över att jag var så fräsch, men jag har ärligt talat kört gympass som varit tyngre än den här förlossningen.

BB var skittråkigt, vi kom hem för några timmar sen. Fröken äter, sover, bajsar, bajsar och bajsar lite mer...

Tove Marie Ilmatar Meskanen

3745 gram, 54 cm

 

Till skillnad från sin bror, som såg ut som farbror Einar (för er alla som någonsin läste tidningen Glöd när ni gick i högstadiet) så var den här fröken riktigt söt när hon kom ut. Hon är iofs jättelik Mayhem när han var nyfödd, bara med mycket mer flickaktiga drag.

...så klarar jag ju av ganska mycket. Som att lyckas få mitt bäcken ur led. Igen...Jag tycker att jag har haft en ganska bra graviditet. Mitt bäcken har inte bråkat sen i höstas så jag trodde jag skulle slippa. Ack så fel jag hade.

Skulle hjälpa Harry av med täckbyxorna i förrgår efter dagis och då hände det nåt. Jag vet inte riktigt vad, men enligt vittnesutsagor hade min höft plötsligt halkat ner några centimeter och att gå normalt var inte på tal om. Som tur var kunde Dampen  komma och hämta Harry så han slapp sitta och titta på sin totalt handikappade mor som låg i soffan och tyckte synd om sig själv.

Nu är i alla fall allt frid och fröjd igen och jag skulle vilja vara färdig med att vara gravid nu. Inte för att mitt bäcken inte bökar när jag är ogravid, men då kan jag knäcka till det själv utan sjukgymnasthjälp.

Är för övrigt dödligt less på kylan nu. Jag tycker om vinter och kallt, men jag har ett extremt understimulerat monster här hemma som skriker efter att få komma ut och leka. Finnen jobbar mest hela tiden och det är ändå för kallt för att gå ut när han kommer hem. Jag lider faktiskt en hel del med min son just nu....

För att bevisa att jag inte alltid är dum i huvudet och glömmer bort texter till välkända barnsånger kommer jag igen med följande...

Håller på att sortera lite böcker i bokhyllorna och bläddrade igenom "Hälsoråd för hund 2006". I avsnittet som handlar om utfodring finns följande att läsa:

"Om tiken inte har tillräckligt med mjölk eller avlider, ger du Esbilac modersmjölksersättning."

Den där modersmålsersättningen måste vara ett hejdundrande kokihop eftersom det tydligen kan hämta tillbaka stackars ammande tikar från de döda...

Till alla språkfascister där ute. Jag vet att jag har skrivit fel text i tidigare inlägg. Jag ville bara poängtera att han bytte ut 'spindel' mot 'ost' när han sjöng.

Jag är en dålig språklärare.

Jag och  Mayhem åkte buss igår. Massor av buss. Vi hamnade tillochmed på Stadsön där vi handlade kanelbullar och ost. Kanske är det anledningen till att han hittade på en egen text till "Imse, vimse spindel" som han basunerade ut över hela bussen...

"Osten, osten, osten, klättra upp för trån,
upp stiger solen, spolar osten bort..."

Ja, ni fattar...Som hans far brukar mumla ibland: "Du är ju normal, du..."

Ja, nu kan det lugnt konstateras att antibiotika inte är något för lilla damens mage. Diarré är bara förnamnet...Så i samrådan med veterinären har vi avslutat kuren i förväg. Såret/bettet på nosen har läkt ihop jättebra och han trodde inte att hon behövde mer antibiotika.

Så igår sprang jag ut stup i kvarten så hon fick tömma sig...Idag var Dampen hit när jag var på jobbet och skulle hämta hostmedicin och upptäckte att hon bajsat på golvet...Dampen blev dessutom attackerad av en extremt skitnödig dam i hallen så hon var snäll nog att ta ut henne så hon fick sprutlackera snön här utanför.

Svältkost sen igår och Canicur på G. Den brukar funka bra på henne. Problemet är bara att hon inte dricker. Vet ni hur det är att försöka tvångsvätska en sjuårig, tjurig tant med en sportflaska? Men jag lyckades iaf få i henne 3-4 dl igårkväll och idag lyckades jag nog med iaf 2 dl med en krossad dextrosoltablett i. Får se om jag gör ett nytt försök senare. Igår kväll blev jag tillslut så less att jag bara hällde lite vatten på henne så hon var så illa tvungen att slicka upp det...

Tänkte lägga upp före och efterbilder på nosen, men kameran är i Helsinfors med junior och senior så det får vänta ett tag.

Råkade slå på TV4 Komedi bara för att upptäcka att de visar "Taxi". Andy Kaufmann. Aaah...

Har varit ensam hemma sen fredag eftermiddag och måste erkänna att det är både skönt och konstigt. Blir tydligen totalt förslappad när jag är ensam. Igår var en hektisk dag med dop, fika och middag innan jag hamnade i säng runt elva. Kunde dock inte somna förrän kring två-tretiden då jag hade sjukt ont i huvudet. Fine att vakna med huvudvärk ibland, vilket ofta händer när jag sover hårt men att gå en hel dag och ha roligt och sen få ont i huvudet när man lägger sig i sängen? Nej tack...

Idag är jag ett offer för min egen fåfänga. Tillbringade halva fredagen på IKEA iklädd stövlar med klack och större delen av dagen igår med stövlar med klack. Mina benhinnor och vader tackar mig för det idag genom att välsigna mig med en lätt stel och stapplande gång. Ajajajajaj.

Så tillbaka till förslappandet...Jag hade tänkt göra massor idag, typ städa, tvätta, sy gardiner. Vad har jag gjort? Hamnat i soffan där jag helt apatiskt tittat på TV. Man vet att det är illa när man plötsligt inser att man legat och tittat på tvins homeshopping i över en timme. Illa. Som tur var kom Petra och räddade mig genom att tvinga till sig lite kaffe. Hon lämnade dessutom vaggan så nu måste jag ut till byn och gräva igenom alla Harrys bebisgrejer för att se vad som behövs införskaffas.

Nu dags för en liten kvällsfika innan modern kommer förbi en sväng innan jobbet. Sen ut med hunden och pissågåligg. Ska ju faktiskt jobba hela dagen imorrn. Hoppas bara det blir fler dagar den här månaden, det skulle inte kontot tacka nej till...

Ytterligare ett besök hos barnpsykologen idag där vi har fått i princip allt vi trott och tänkt bekräftat.

Han är överaktiv, har extremt höga aktivitetsnivåer, väldigt fysisk. Hon frågade oss om det fanns något särskilt vi reagerat på när han var liten, typ första levnadsåret och jag o finnen svarade i princip i unisont "Han har ALDRIG varit still!"

Kommunikationsmässigt är han starkare än vad barn hans ålder brukar vara. Alla som känner Harry vet att han är sjukt verbal och har ett ordförråd som är som en något korkad vuxen och verkligen kan använda orden på rätt sätt. Det är också lite av hans problem, eftersom han är så verbal är det lätt att tro att han är "större" än vad han egentligen är och att han förstår mer än vad han gör. Och det har vi ju fått höra fler än en gång. "Åh vad duktig han är, vad han kan!"

När det gäller känslouttryck och känslokontroll är han däremot INTE som en vanlig snart-treåring. Han är kanske på en tvåårings nivå, om ens det. Vilket också gör att det krockar då han är så verbal i övrigt. Han punktmarkerar fortfarande fröknarna på dagis och när han blir arg vet han inte vad han ska göra.

Så vi ska köra på det vi gjort hittills, fast x2. Rutiner, rutiner, rutiner och massor av förberedelse för allt. Sen ska vi faktiskt börja jobba med bilder, nåt vi har pratat lite om. Det betyder INTE att han är autistisk, men han behöver få en bra överblick över hur hans dagar ser ut för att det inte ska bli för många överraskningar och tvära kast.

Vi ska tillbaka i juni när lillasyster har kommit och vi har kommit in lite i nya rutiner. Som psykologen sa: "han kommer antagligen att tycka det är pissigt att få syskon, inte för att han inte kommer tycka om henne, utan för att det kommer rubba hans rutiner och hur hans bild av familjen och hemmet är."

När man är nybadad och ren är det för övrigt av yttersta vikt att man jagar fram det saftigaste päronet i huset och sen äter det naken. I soffan. Baraförattliksom...

...börjar använda din nya Samsung tvättmaskin bör du köra maskinen tom en tvättcykel."

Vaddå tom? Jag vill tvätta nuuuuuuuu, varför ska det ta sån lång tid?

...men det betyder som oftast att mamma och pappa INTE har haft det. Ja, eller just nu är det så iaf när jag kånkar runt på en jättemage och har sammandragningar stup i kvarten.

Den kloke fadern lovade i sin enfald en tur till Leos så det var ju bara att ta med ungen dit. Han var uppe i första rutschkanan innan jag ens hade fått av mig skorna och så fortsatte det i dryga två timmar. 200 km/h nonstop, upp i de högsta rutschkanorna och in i de trängsta tunnlarna. Eftersom jag är i ett sådant välsignat tillstånd så fick den ömme fadern klänga efter superapan istället, vilket jag är mycket glad över...

Och vanliga barn kan man ju tro blir trötta efter fullt ös medvetslös i två timmar men inte Mayhem...Han fortsatte i samma stil hela eftermiddagen och kvällen hemma. Jag förstår inte hur han gör! Ingen panik, allting på en gång. Det skulle vara trevligt att någon gång se honom koncentrera sig på EN sak, men det har hittills aldrig hänt så det lär ju dröja ett tag.

Hursomhelst däckade han klockan halv sju, vilket mor och far tyckte var alldeles lagom...

Jag är inte rädd för att dö i någon terrorattack. Har ni grävt lite djupare i vad Sveriges första självmordsbombare pysslade med? Nej, det gjorde nog inte han heller med tanke på hur det gick. Han slår en inte som världens mest intelligenta person i alla fall.

Nej, jag är rädd för att alla främlingsfientliga puckon i vårt avlånga land nu plötsligt ska få för sig att det är legitimt att ge sig på var och varannan muslim som man råkar stöta ihop med på stan. För det vet vi ju att generaliseringar är varje intelligent människas bästa ursäkt.

Sitt inte där och tyck att kristna är så perfekta och snuttigulliga. Har ni LÄST Bibeln nån gång? Hej hopp vad det sprutar död och elände till höger och vänster. Gud gillade inte egyptierna. Fine, men känns det inte lite taskigt att skicka sju plågor över dem, varav en var att ta kål på varje förstfödd son? Not nice. Nejmenojdå, jag gillar inte riktigt hur det blev allt det här med människorna. Jag skickar en syndaflod över dem och tar kål på typ...alla. Utom en gammal skäggig gubbe och hans posse. Jag skulle kunna rabbla hur länge som helst om det här men jag har en enorm mage som är lagomt mycket i vägen när jag ska sitta och skriva...

Kasta inte sten i glashus...

Inledde helgen med att ligga däckad med feber hela fredag eftermiddag, vilket inte bådade gott inför den fullspäckade helgen. Efter att ha knaprat panodil och bafucin tills det rann ut ur öronen på mig piggnade jag dock till.

Lördag förmiddag begav vi oss tillsammans med mormor till Hägnan för att se vad som kunde erbjudas på julmarknaden. Kallt var det och inte särskilt mycket att titta på, men Mayhem fick glutta brandbil och åka häst o släde.

När man går på julmarknad blir mamma lat och sätter på blöja. Om man dessutom har en mamma som är gravid och glömmer sätta på blöjan innan avfärd får man klä av sig i bagageutrymmet på parkeringen...

 

Efter marknaden hann vi vila innan det var dags för ytterligare en premiär. Mayhems allra första live-hockeymatch. Man får passa på de få gånger matcherna börjar tidigt. När vi sitter på plats i Coop arena vänder sig fadern till sin son och säger gravallvarligt "Det här har pappa väntat på hela ditt liv!" Mayhem uppförde sig exemplariskt. Han blev dock lite upprörd när han inte fick gå ner på planen och spela med hockeyspelarna...

 

 

Titta. Han kan faktiskt sitta still. Ibland.

 

Söndagen tillbringades i byn där det årliga julpyssel/julgodisdebaclet hägrade. Jag, mamma, Dampen, Karin och Marie med tillhörande barn/barnbarn försökte oss på att vara husliga, och det gick ganska bra. Jag tror vi slog rekord i julgodistillverkande den här gången. Mayhem var dock mest intresserad av glitterlimmet som mormor hade köpt.

 

 

Så här går det (alltid) när mojsaj ska söva Mayhem...

Detta är vad jag och Mayhem har roat oss med idag...

Detta är dock bara inledningen. När vi arbetade som värst stod det tio grytor

fulla med kokande vatten i frysen. Ångbastu tjoho!

 

Och detta blev resultatet...

 

Nu är vi redo för älgköttet när det behagar levereras. När jag ändå var i faggorna fick jag ett ryck och gjorde samma sak med kylen. Misstänkte att det växte någon form av främmande livsform i de extremt skitiga hörnen så jag röjde rejält. Mayhem blev dock less och gick och la sig i sängen framför Lazytown.

...så ska ni naturligtvis gå in på Luleå Kommuns hemsida och rösta på din skolhjälte! Flera lärare är nominerade i olika kategorier. Kanske nån du haft eller känner till. Om du inte vet vem du ska rösta på så rösta naturligtvis på Stina Köpsén. Puss-Stina!

http://www.skolhjalte.se/

Ja bloggen alltså. Jag vet inte riktigt om den är död eller levande. Den har befunnit sig i limbo under en alldeles för lång tid nu, alldeles för lång tid för att jag i detalj ska orka gå in på allt som har hänt sen sist.

Lillasyster lever och frodas. Det är disco varje dag i magen, precis som med storebror. Hon är dock mer väluppfostrad och sover på nätterna när den ömma modern sover. Harry står fast vid att hon ska heta Ulf. Finnen och jag håller inte riktigt med, hans andra förslag "tjej" ratar vi faktiskt också.

Mayhem är för övrigt heltidsbarn på förskolan numer. Först in, sist ut och lika glad för det är han ändå. Jag är dock lite förvånad över att han är ensam kvar på förskolan klockan 16. Är jag och finnen plötsligt de enda heltidsarbetande föräldrarna i området? Inte för att jag blir stressad över det, jag kan inte riktigt bli småbarnsfamiljmedheltidsjobb-stressad. Jag vet inte hur man gör. Jag var ner till Fisken en sväng i helgen och umgicks på extremt icke-intelligent nivå, precis som vanligt när vi träffas. Vi diskuterade just detta småarnsfamiljstressande. Hur alla skriker efter mer tid och har panik över att inte hinna med sina barn. Jag jobbar heltid och har barn, jag är inte ett dugg stressad. Det är så mitt liv ser ut, take it or leave it.

På tal om heltid ska nu min fårskock undervisas. Tack och hej!

Snodde den här listan från en blogg jag läser flitigt eftersom jag blev så skönt nostalgisk när jag läser den. Ni är sannolikt för unga för att fatta vad det handlar om, men det skiter jag i.

Vi som är födda på 80-talet hör till följande kategorier...


Vi som "knackade på" hos våra kompisar utan förvarning när vi ville träffa dem
Vi som lärt oss räkna genom att räkna antal pet-flaskor som behövs pantas för att köpa 100 st 50-örestuggummin
Vi som slog in skolböckerna i diverse fina skydd för att vi behandlade dem med respekt
Vi som kan skillnaden mellan discodans och tryckare
Vi som på egen hand klippte i våra jeans innan de började säljas söndertrasade
Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfisken och baddaren
Vi som någon gång har haft en OKEJ-poster upphängd på väggen
Vi som samlade på allt - främst kapsyler
Vi som var den första generationen som kunde zappa mellan Skurt och Björnes magasin
Vi som i våra egna dagböcker inte kunde undvika att använda samma fraser som i "Berts Dagbok"
Vi som försökte allt vad vi kunde att bygga lika fina trädkojor och hitta lika coola "gömställen" som det fanns på TV
Vi som på egen hand lärdes oss datorer/internet/fildelning och dessutom fick lära våra föräldrar hur de kollar sin mail
Vi som visste skillnaden mellan att ringa billiga lokalsamtal och dyra riksamtal
Vi som hade kvar Sovjet i kartboken hela grundskolan (trots upplösningen)
Vi som trodde att pins i stil med "Rör inte min kompis" skulle förändra världen
Vi som förtjusades av att leka med slime ifrån Buttericks
Vi som började "hänga med våra polare" när det blev för ocoolt att "leka med våra kompisar"
Vi som jublade när gröna/svarta tavlan bytades ut till whiteboards i skolan
Vi som fick hjälpa läraren att trycka på play på videoapparaten
Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs
Vi som gick från altavista till evreka och från evreka till google
Vi som frågade chans på någon ny varje vecka
Vi som läste OÄ i skolan
Vi som var närvarande medan myrornas krig fortfarande gick på TV
Vi som var för coola för vanliga sällskapsdjur och skaffade vandrande pinnar och tesvamp
Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen
Vi som tvingades runt för att sälja bingolotter varje vecka
Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten
Vi som läste Lyckoslanten
Vi som drömde om att ha en egen rökmaskin hemma
Vi som tyckte det var värt tiden det tog att surfa med 56k-modem
Vi som tryckte på play på kassettbandspelaren till vår Commendore 64 och sen kunde gå och göra något annat i 20 minuter medans spelet laddade
Vi som lämnade Bingolotto samtidigt som Leif Loket Olsson
Vi som lät mamma fläta hela håret i små flätor när håret var blött, och sen sov på dessa under natten för att få vågigt hår till kommande skoldag
Vi som hade en väldigt härdad men ändå öm nintendotumme
Vi som införde pizza, kebab och tacos i svensk husmanskost
Vi som dansade så långa tryckare att vi klibbades fast i varandra
Vi som fortfarande kan dansa Macarena till punkt och pricka
Vi som var de första i backen med snowboard
Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna
Vi som använde sockiplast för att förhindra det groteska vårtspridandet
Vi som älskade bockastyren och max antal växlar på cyklar
Vi som var de som började med lunarstorm och vi som tog jävligt lång tid på oss innan vi hade hjärtat att sluta med det
Vi som vara jäkligt skeptiska till MSN när det kom då ICQ faktiskt fungerade alldeles utmärkt
Vi som har försökt att säga krankelibrankelfnatt eller killevippen för att se om det gav någon effekt
Vi som lärde oss hantera MS Dos för att kunna spela pc-spel
Vi som lärde känna Robert Gustavsson genom Björnes Magasin och inte Parlamentet
Vi som går igång på "När du hör den här signalen... *pling* ...när du hör den signalen, då vet du att det är dags att vända blad. Då börjar vi..."
Vi som var tvungna att blåsa i våra nintendospel för att de i överhuvudtaget skulle fungera, teknik: kraftigt men utan salivstänk
Vi som drev våra föräldrar galna med monotona piptrudelutter från ett hypermodernt gameboy i bilen
Vi som i våra busringningar aldrig lyckades lika bra som Hassan gjorde på radio
Vi som hade gameboy color med färgrannt hölje, inte färgskärm
Vi som åt Bamse-meal på Clock innan vi upptäckte Happy Meal
Vi som vek alla våra nya tjugokronorssedlar till skjortor
Vi som käkade Raider och inte Twix!
Vi som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på kassetband
Vi som tyckte att vi var extremt välberesta genom timmar framför BackPacker (1 och 2)
Vi som hade bänkar med lock på
Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 i stället för 90 000
Vi som gick omkring med väldigt korta magtröjor med oanständiga texter på de ännu ej utvuxna brösten och kunde göra så för att våra föräldrar inte förstod texten som stod på engelska
Vi som gjorde fingerlekar med garn såsom vaggan, eifeltornet,fiskenätet
Vi som kunde ringa in och få chansen att spela Hugo i direktsändning (och tycka alla andra var så dåliga) för att vinna sega råttor av Sofi Propp
Vi som hade skateboards med bromskloss
Vi som glömde skrivstilen snabbare än vad vi lärt oss den
Vi som ringde 020-nummer från telefonkiosker för att det 1) var gratis och 2) var spännande att låtsas vara "Lisa, 18 år"

...är officiellt slut. Dock har jag inte alltid så mycket ork att skriva eftersom en viss person i min mage tycker att jag ska må illa konstant...

Sommaren har varit kort, jag har arbetat, haft besök, bråkat med en tjurig tvååring och svettats i solen.

Nu längtar jag efter höst, sval luft och syre. Värmen ger mig mer illamående.

Bilder kommer snart.