Status för de två barnen 110429:
Tove: 4920 g, 58,5 cm. Huvudomfång 39 cm. Ett kilo mindre än Harry när han var lika gammal men 1 ½ cm längre. Det sistnämnda är jag faktiskt imponerad över. Jag hade väntat mig att hon skulle vara tyngre. Det känns som om jag ammar en korsning mellan en elefantunge och en ål om dagarna. Ja, hon verkar ha ärvt sin brors smått spastiska drag. Hon är inte riktigt lika illa som mr. bläckfisk var, men hon är mycket mer okoncentrerad. Hon har inte tid att ligga lugnt och äta när det händer spännande saker runtomkring. Då måste hon bara släppa taget och kolla vad som händer ungefär sjutusen gånger per amning. Smått irriterande.

Harry: Vansinnigt mycket tre år med alldeles för mycket ADHD-tendenser. Ungen kan inte koncentrera sig för fem öre och far runt som en nackad höna på speed hela dagarna. Idag har trotsen verkligen testat mitt tålamod. Allt har bara varit extremt tvärtemot hela dagen. Oh joy!

Har börjat hårdträna nacken på lilla fröken också. Jag vill inte ha en till snedskalle i familjen. Harry var fascist, han vred alltid sitt huvud åt höger (jag vill skriva vänster, men det är ju faktiskt HANS höger). Tove däremot är kommunist. Och ändå är det Harry som har en snutte som heter Lenin, månne ett undermedvetet drag för att kompensera hans läggning i övrigt.

Hon är dock alldeles för lat för att orka bry sig i mina tappra försök att bygga upp hennes muskulatur. Hon lägger bara huvudet åt vänster (surprise, surprise) och börjar suga på handen istället. Det finns inte nog mycket spännande att titta på för att hon ska idas lyfta på huvudet. (Läs: det finns inga pojkar att titta på). Markus gillade hon att titta på och i tisdags när hon halvlåg på Dampens bröst lyfte hon minsann huvudet och tittade på Daaaaniii. Jag vet inte vad den där blondinen har gjort med mina ungar, men båda två verkar gilla honom. Den äldre kysser i princip marken han går på...Dampen påstår att han hypnotiserat honom med sina vackra blå, men jag tror han bara har mutat honom med godis.

Förresten...den åttonde maj fyller Mayhem tre. Kalas med tårta och fika för alla som känner för det här hemma på lördag den sjunde.Föräldrar och barn välkomna!

Ja, det var den påskhelgen. Skärtorsdagen tillbringades i sällskap med Finnen och Markus som ägnade sig åt öldrickande à la Finland med tillhörande XBoxande och svordomar så det rök om det. Jag klanttapetserade och lät det lilla trollet ligga i soffan med pojkarna. Och där trivdes hon utomordentligt bra, hon låg knäpptyst i närmare tre timmar och stirrade på Markus. Undrar om man kan hyra honom ibland? Tyvärr är nog åldersskillnaden något av ett problem, hon får se till att hitta någon i sin egen ålder.

Fredagskvällen spenderades ute i byn med tokiga familjen och nytillskottet. Jag finner det fantastiskt intressant att inviga min nya svåger i vilken typ av flickvän han faktiskt skaffat sig. En del saker är fortfarande så konstiga att han verkar ha svårt att tro att det är sant. (Se tidigare inlägg).

Lördagen var både rolig och innovativ. Härligt väder, våffelgrillning i Rutvik och upptäckten av ett nytt sätt att åka rutschkana. Det senare stod Mayhem och Vincent för, tyvärr var jag för långt bort för att få några bra bilder, men det såg intressant ut. Tydligen krävs det två personer för att åka rutschkana. En som lägger sig på mage i kanan och en som står bredvid och drar ner en. Mayhem fattade dock inte riktigt det här med att stå bredvid utan tyckte det var bättre att ställa sig i rutschkanan och ta emot istället. Fantastiskt nog uppstod inget blodvite eller tårattacker trots två nästan-treåringars uppfinningsrikedom. Vincent blev dock lite lat stundtals och orkade inte riktigt klättra hela vägen upp utan hängde från stegen över rutschkanan så att Harry fick slita lite extra. Inte för att min älskade son är någon liten glödlampa heller. Till skillnad från tremänningen fattade han aldrig att det kan ha sina fördelar att sträcka ut händerna framför sig när man åker rutschkana på mage med huvudet före. Han tyckte det var lika bra att använda sin tjocka skalle som airbag istället. Så han var ju ren efteråt...Kul måste de ha haft iaf eftersom Mayhem tjatade större delen av söndagen om att åka till Vincent och leka. Han som inte ens frågar efter bästis-Oliver förrän man hintar att man ska dit.

Finnen inledde söndagsmorgonen med skräddarställning i soffan, en grön filt, ett lätt psykotiskt vaggande fram-och-tillbaka samt lite knappt hörbart mummel om att han är dum, gammal och aldrig mer ska dricka igen. Jag vet inte, men det känns som om jag hört den där ramsan förut.

Nu är påsken i alla fall slut.

Projekt fixa hallen påbörjades igårkväll med att jag försökte skrapa tapetskarvar och slipa samtidigt som jag nattade en halvt rabiat treåring samt en bebis som plötsligt kommit på hur man gör när man är gnällig. Jag höll på att få hjärnblödning ungefär femton gånger (jag tror jag kanske fick en liten TIA-attack när lillgrisen tyckte hon skulle äta var femte minut samtidigt som Harry låg och vrålade i sitt rum, men jag överlevde).

Det hela fortsatte i arla timme i morse med att Dampen kom förbi och slängde upp lite tapeter. Om man känner henne vet man att det är dags att bli nervös när hon befinner sig inom en kilometers radie från saker som hårda spackelspadar och rakblad (allting hårdare än en fleecefilt kan innebära direkt livsfara och är ett säkert kort för blodvite från hennes sida...).

Hon må vara den mest förvirrade människan på jordens yta, men hon kan i alla fall tapetsera. Det hela hade nog varit lite mindre hysteriskt om inte Mayhem tyckt att han skulle hjälpa till med allt, helst bada i tapetklisterhinken och bajsbyxan fortsatte sin gnällstreak från gårdagen. Dock börjar mitt tvåbarnsmammatålamod härdas och min selektiva hörsel gällande Mayhem är helt fantastisk.

 

Naturligtvis såg hon helt oberörd ut varje gång jag försökte fota hennes hysteriska utbrott. Det gäller ju att hålla masken när dokumentering sker...


 

Mitt i alltihop insåg vi att vi inte hade nog mycket tapeter och att en tur till Colorama via Lulebo var nödvändig. Dampens blodsocker och energinivåer började dessutom sjunka till farligt låga nivåer så vi avbröt tidigt för att bege oss till staden för att lösa problemet. Mayhems käft gick som vanligt nonstop där bak (ungen har för höge farao en traktorradar som inte är av denna världen). I stadsparken noterades en gigantisk tupp med tillhörande kycklingar, Dampen fokuserade dock på de fotograferande kineserna nedanför spektaklet. Hon lovade Mayhem att vi skulle gå och titta någon annan dag. Tuppen skulle nog finnas kvar, men hon var inte riktigt säker på kineserna. Förutom traktorer ser han en massa saker. Tyvärr verkar han se saker som ingen annan ser, vilket ledde till att Dampen också började se saker (hon är alldeles för lättpåverkad för sin ålder...) Jag vet inte, men jag såg varken isbjörnar, polisbilar eller dinosaurier i Norra Hamn, men det var bara jag...
Lustigt nog la Mayhem inte märke till den pladdrande papegojan som satt i baksätet. Vi måste jobba lite med självbilden...

Harry tycker om dörröppnare. Dampen funkar inte så bra ihop med dörrar. Dampen funkar inte så bra ihop med några typer av portaler som leder henne från ett fysiskt rum till ett annat, det slutar alltid med att hon antingen går vilse eller missar att det faktiskt brukar vara dörrar mellan inomhusrum och utomhusrum. Följdaktligen är kombinationen Harry och Dampen inte så lyckad när det gäller att ta sig från en plats till en annan. Mayhem öppnar med dörröppnare och Dampen briljerar genom att smälla rakt in i dörren istället för att faktiskt gå genom öppningen. Precis som vanligt alltså. Jag kan ha överseende med att man kan ha lite bråttom och gå in i roterande glasentreer i köpcentra en gång. Jag kan till och med ha överseende med att det görs fyra gånger, vilket är fallet med Dampen. Men att gå rakt in i en helt vanlig, jävla dörr måste vara något slags rekord. Naturligtvis började min amningsdementa hjärna skena så här följer Dampens bakvända bucketlist. För er som inte är bekanta med begreppet är en bucketlist en förteckning över saker man vill kunna säga att man gjort när man dött. Nedanstående förteckning listar saker man nog helst inte vill säga att man gjort innan man dött...

1. Gått in i den roterande glasentreen i Smedjan vid fyra olika tillfällen.

2. Vid sjutton års ålder rullat runt på golvet i Luleås största gymnasieskola och lekt hemlig agent.

4. Låst in sig själv i ovan nämnda skola under kvällsarbete utan att inse att hon och Tysken gått till fel dörr och missat att huvudentren var olåst.

3. Gått vilse i sitt föräldrahem.

4. Gått vilse i sitt eget bostadsområde.

5. Gått in i ett hus genom en dörr, gått ut genom en annan, ringt mamma och påpekat att man inte längre vet var man är.

6. Blivit våldsamt attackerad av ett duschdraperi, vilket ledde till ögonsalva samt piratlapp.

7. Missat en dörr i Lulebos huvudkontor.

Med tanke på att hon inte ens fyllt trettio än kommer nog listan att fortsätta byggas på. Jag kommer naturligtvis finnas där för att minnas och dokumentera allt.

 

 

Alla som känner mig vet att jag är extremt orädd av mig. Jag har hoppat världens högsta bungyjump utan några nerver på utsidan, jag går i mörka skogar om kvällen utan att oroa mig för troll och annat otyg och en av mina stora hobbies sen barnsben är skräckfilm, ju sjukare desto bättre. Jag fascineras av insekter, småkryp och annat som ger folk rysningar. Jag är även den minst äckelmagade människa man kan tänka sig. Jag kan utan problem käka spagetti och köttfärssås samtidigt som jag pratar spyor, avföring och andra kroppvätskor.

Det finns dock en sak här i världen som skrämmer mig.

Avlopp. Jag vet inte varför, men jag tycker helt enkelt inte om avlopp i någon form. Badrum, diskhon, handfatet. Och värst av allt är golvbrunnar. Detta trots att jag bodde ett fantastiskt år i underbara kollektivet slottet där duschrummet bestod av en gammal unken duschkabin som helt enkelt placerats direkt över ett avloppshål i en källare i Umeå.

Men nyss tog jag i alla fall mod till mig. Mayhem sover i sin säng och snorbebisen har äntligen somnat på extramadrassen i vardagsrummet. Jag tog bort sidorna på badkaret och lyfte upp den där roliga avloppshinken ur golvbrunnen. Det är inte allt äckligt man kan hitta i den där avloppsgrunkan som skrämmer mig. Ingen har någonsin dött efter att ha blivit attackerad av gammalt hår och hudavlagringar (jag kan tyvärr inte stödja detta på fakta, men jag är relativt övertygad). Däremot är det känslan när man sticker ner handen i avloppsbrunnen för att torka ur och känner hur det drar kallt från avloppet. Det mörka okända som slingrar runt under alla våra hem och befriar oss från artonhundratalsvanan som innebar att man slängde ut överblivet vatten genom fönstret. Kanske är det känslan av att vara så nära nåt så mörkt obehagligt och skitigt som skrämmer mig.

Men jag är även känd för att trotsa mina rädslor, så nu är det gjort. Anledningen till att jag tog mod till mig är att de har varit här med spolbilen och spolat avloppen i lägenheten ovanför oss som uppenbarligen lider av någon förbannelse som lett till att de haft vattenskada i badrummet två gånger på ett år. Första gången var de tvugna att bila upp hela avloppet och borra ett tjusigt hål ner i vårt badrumstak. Förbannelse/ söndagsexemplar/ Lulebofuskbygge?  Same shit different name...

Det hela har gjort att vårat badrum luktar unk, mest troligt på grund av att vi bor på bottenvåningen och, som vi alla lärt oss under fysiklektionerna i högstadiet, därav rinner allt tack vare gravitationen neråt genom rören, förbi vår lägenhet för att sedan landa i den där kalla, mörka avgrunden vi kallar avlopp. Nu står kallvattenkranarna i badkaret, handfatet och även handfatet i tvättstugan (för säkerhets skull) på full fräs i hopp om att jag ska kunna rensa lite äckellukt ur rören. Hur det hela slutar vet jag inte än, men förhoppningsvis behöver inte spolbilen komma hit igen och rensa våra rör.

Man vet att man är vuxen och torr bakom öronen när man torkar grönt förkylningssnor från och lugnar inte ett utan två små förkylda barn. Vill minnas att jag för typ tio år sedan heligt svor att jag aldrig skulle bli så här torr bakom öronen...

Jag har frågat förr, men inte fått svar så nu frågar jag igen.

Finns det ingen vänlig själ därute som kan förbarma sig över mig och fixa en ny bloggdesign? Jag har inga bildbehandlingsprogram på den här lilla skruttdatorn så jag kan inte göra någon snygg header själv. Jag står naturligtvis för bildmaterialet om någon ställer upp...

Det kanske är dumt att skriva flera inlägg samma kväll? Jag menar, om man bara besöker bloggen sporadiskt innebär ju det att man kanske missar det första inlägget och inte läser de tidigare? Som nyss, då jag bara skrev ett litet inlägg, men precis innan det skrev ett långt, roligare inlägg?

Men nu gör jag ju det igen. Skriver ett kort inlägg så att folk kanske bara läser det här och inte det tidigare. Iofs handlar ju inlägget om tidigare skrivna inlägg...Jag har druckit för mycket kaffe och raljerar när jag borde plocka undan istället. Sluta läsa det här inlägget och läs de tidigare inläggen istället.

...dricker min man kaffe ur muggar som mer liknar tiolitershinkar än kaffekoppar och varför är jag så dum att jag dricker upp resterna när han inte hinner dricka allt? Koffeinkick så här sent är inte bra för min sömn.

Vem fan har fisit? Det luktar inte hundprutt, inte bebisprutt och M sr är inte ens hemma. Jag sitter själv i vardagsrummet med skrutt bredvid mig och puckot på golvet, och är således rätt säker på att det inte jag som lider av gaser.


De två åtalade...

Det ligger ett måttband på golvet som Mayhem hittade idag. Han kom in i vardagsrummet och sa att han ville mäta mig. Eftersom han har lite problem med vokalerna och dessutom har lagt till sig en finsk brytning (han umgås för mycket med sin far...) så lät det som han sa att han ville "mördta mig"...Enkelt talfel eller är det så att han kan läsa mina tankar när jag i mitt stilla sinne undrar om man får strypa sin treåring bara litegrann och därför tänker hinna före mig och strypa mig med måttbandet istället?

Jag har promenerat så mycket senaste dagarna att jag suttit apatisk i soffan större delen av eftermiddagen och tyckt synd om mina benhinnor medan Mayhem sprungit ut och in ur sitt rum och frågat mig vilken form de diverse grejer han tagit med sig ut ur rummet har (han har dille på former, bokstäver och siffror just nu, men det verkar inte gå in att "A" är en bokstav, inte en siffra.)

Vilken form har en plastdinosaurie egentligen? När jag säger att den inte har någon form får jag till svar att den är trekantig. Jag som går runt och säger till folk att jag har en smart treåring...

För övrigt skulle jag vilja ta ett allvarligt snack med den person som först började sprida ryktet om att bebispojkar kräks mer än bebisflickor. Jag har ett levande motbevis bredvid mig i soffan.

Fan vad jag har blivit effektiv här på blogg.se. Två inlägg på en timme!

Hur som helst...Mayhem lyckades alltid tajma sina värsta hungerattacker samtidigt som jag skulle äta typ alltid när han var bebis vilket ledde till att jag var konstant hungrig eller att han var täckt med mat då jag ammade och åt samtidigt. Tove kör samma race precis när jag hällt upp en kopp java, vilket har resulterat i att jag den senaste månaden antingen har fått svepa kaffe eller dricka det pissljummet. Inget av alternativen är nämnvärt trevliga.

Om ni undrar hur det är att vara lillasyster i familjen M så kan ni kika på nedanstående klipp...

Om ni är uppmärksamma hör ni, förutom trumspelandet, en treåring som babblar nonstop och i slutet även en polissiren. Och mitt i allt ligger fröken bajsbyxa och visar inte en min. Det gäller att härdas i tid...

(Och för er som undrar hur vi kan ha så städat och trevligt trots att vi har två barn så beror det på att den smarta modern slänger all synlig skit i ett hörn som inte syns på filmen. Hade jag vänt mig om hade ni sett en soffa som svämmar över av kuddar, kläder, leksaker och mobilladdare...)

Vi är ju kända för att göra saker lite...eljest, så vår vana trogen sket vi i att inmundiga frukost vid köksbordet och hade istället picninc i...Wait for it...C-hallen i Coop Arena! Det är få förunnat att få käka kaviarmackor och yoghurt samtidigt som man får titta på hockeypojkar!

"Mycket kaviar mamma!"




"Kan du försöka se normal ut Harry?"





"Så här mamma?"





Seriöst, vad är det i Svennes kaviar egentligen?
Fiskrom eller heroin?




Meskanen sr. täcker upp ganska bra med sin jätteröv...




Ärligt talat börjar jag bli lite oroad nu...




Hela hejaklacken samlad. En som uppenbarligen
är besatt av något, jag vet inte vad och en
som är sjukt ointresserad...

---

Efter dagis tog vi en lov förbi täti, som efter ett visst mått av paparazzi-beteende bekräftade att Mayhem helt enkelt inte fastnar på bild. Eller så är det så att hans sanna jag faktiskt fastnar på bild...Det senare känns oroande nog mer sannolikt.

Och förresten...

Tjocksmockesötnosen

H: Mamma, lillasyster har jätteliten rumpa. Jag har liten rumpa, men pappa har JÄTTESTOR rumpa!

Av någon anledning lyckades jag, trots nio månaders graviditet klara mig från rumprankningen i familjen M. Det måste ju betyda att jag är sjukt snygg. Eller att Janis röv är så stor att den överskuggar all annan konkurrens...

Ja, idag har den småstartar. Chocken vill säga, Harry har varit sitt vanliga jag idag, det vill säga helt rabiat samtidigt som lillasyster plötsligt kommit på att sova är extremt överskattat (ja, hon har vänt på en femöring) och vill vara med hela tiden. Så nu skiter vi i att flytta vaggan från sovrummet till vardagsrummet på morgonen. Hon får ligga på Harrys gamla lekfilt och i sittern i stället. Fram tills nu har hon nöjt sig med att ligga i vaggan och filosofera de stunder hon varit vaken och vi har pysslat men inte idag inte...Hon ska sitta i sittern och kolla vad alla gör eller bli buren runt så hon hänger med.

Till råga på allt körde finnen en all-in med Tony och grabbarna igår och ringde efter skjuts halv tio i morse, så han har varit lagomt social idag och bara spätt på tvåbarnschocken för mig. För det är ju så här det kommer bli sen när han börjar jobba igen. Borta 07-19 eller 19-07 och jag ska vara själv med Mayhem och Bajsbyxan.

Imorrn blir det iaf dagis för Mayhem medan modern och fadern gör lite ärenden med Bajsbyxan som bihang...

Fast inte riktigt. En lägenhet som ser ut som en huvudgata i Bahrain, en vovve som är hjärndöd (vad annars kan hon vara när hon lyckas tugga på och fastna i sitt eget halsband?) och en Opel Omega. You heard me...The car has arrived! Spontantrippar till Helsingfors har redan diskuterats.

Bajsbyxan sover och Mayhem tycker livet är "självklart!"