Råkade slå på TV4 Komedi bara för att upptäcka att de visar "Taxi". Andy Kaufmann. Aaah...

Har varit ensam hemma sen fredag eftermiddag och måste erkänna att det är både skönt och konstigt. Blir tydligen totalt förslappad när jag är ensam. Igår var en hektisk dag med dop, fika och middag innan jag hamnade i säng runt elva. Kunde dock inte somna förrän kring två-tretiden då jag hade sjukt ont i huvudet. Fine att vakna med huvudvärk ibland, vilket ofta händer när jag sover hårt men att gå en hel dag och ha roligt och sen få ont i huvudet när man lägger sig i sängen? Nej tack...

Idag är jag ett offer för min egen fåfänga. Tillbringade halva fredagen på IKEA iklädd stövlar med klack och större delen av dagen igår med stövlar med klack. Mina benhinnor och vader tackar mig för det idag genom att välsigna mig med en lätt stel och stapplande gång. Ajajajajaj.

Så tillbaka till förslappandet...Jag hade tänkt göra massor idag, typ städa, tvätta, sy gardiner. Vad har jag gjort? Hamnat i soffan där jag helt apatiskt tittat på TV. Man vet att det är illa när man plötsligt inser att man legat och tittat på tvins homeshopping i över en timme. Illa. Som tur var kom Petra och räddade mig genom att tvinga till sig lite kaffe. Hon lämnade dessutom vaggan så nu måste jag ut till byn och gräva igenom alla Harrys bebisgrejer för att se vad som behövs införskaffas.

Nu dags för en liten kvällsfika innan modern kommer förbi en sväng innan jobbet. Sen ut med hunden och pissågåligg. Ska ju faktiskt jobba hela dagen imorrn. Hoppas bara det blir fler dagar den här månaden, det skulle inte kontot tacka nej till...

Ytterligare ett besök hos barnpsykologen idag där vi har fått i princip allt vi trott och tänkt bekräftat.

Han är överaktiv, har extremt höga aktivitetsnivåer, väldigt fysisk. Hon frågade oss om det fanns något särskilt vi reagerat på när han var liten, typ första levnadsåret och jag o finnen svarade i princip i unisont "Han har ALDRIG varit still!"

Kommunikationsmässigt är han starkare än vad barn hans ålder brukar vara. Alla som känner Harry vet att han är sjukt verbal och har ett ordförråd som är som en något korkad vuxen och verkligen kan använda orden på rätt sätt. Det är också lite av hans problem, eftersom han är så verbal är det lätt att tro att han är "större" än vad han egentligen är och att han förstår mer än vad han gör. Och det har vi ju fått höra fler än en gång. "Åh vad duktig han är, vad han kan!"

När det gäller känslouttryck och känslokontroll är han däremot INTE som en vanlig snart-treåring. Han är kanske på en tvåårings nivå, om ens det. Vilket också gör att det krockar då han är så verbal i övrigt. Han punktmarkerar fortfarande fröknarna på dagis och när han blir arg vet han inte vad han ska göra.

Så vi ska köra på det vi gjort hittills, fast x2. Rutiner, rutiner, rutiner och massor av förberedelse för allt. Sen ska vi faktiskt börja jobba med bilder, nåt vi har pratat lite om. Det betyder INTE att han är autistisk, men han behöver få en bra överblick över hur hans dagar ser ut för att det inte ska bli för många överraskningar och tvära kast.

Vi ska tillbaka i juni när lillasyster har kommit och vi har kommit in lite i nya rutiner. Som psykologen sa: "han kommer antagligen att tycka det är pissigt att få syskon, inte för att han inte kommer tycka om henne, utan för att det kommer rubba hans rutiner och hur hans bild av familjen och hemmet är."

När man är nybadad och ren är det för övrigt av yttersta vikt att man jagar fram det saftigaste päronet i huset och sen äter det naken. I soffan. Baraförattliksom...

...börjar använda din nya Samsung tvättmaskin bör du köra maskinen tom en tvättcykel."

Vaddå tom? Jag vill tvätta nuuuuuuuu, varför ska det ta sån lång tid?

...men det betyder som oftast att mamma och pappa INTE har haft det. Ja, eller just nu är det så iaf när jag kånkar runt på en jättemage och har sammandragningar stup i kvarten.

Den kloke fadern lovade i sin enfald en tur till Leos så det var ju bara att ta med ungen dit. Han var uppe i första rutschkanan innan jag ens hade fått av mig skorna och så fortsatte det i dryga två timmar. 200 km/h nonstop, upp i de högsta rutschkanorna och in i de trängsta tunnlarna. Eftersom jag är i ett sådant välsignat tillstånd så fick den ömme fadern klänga efter superapan istället, vilket jag är mycket glad över...

Och vanliga barn kan man ju tro blir trötta efter fullt ös medvetslös i två timmar men inte Mayhem...Han fortsatte i samma stil hela eftermiddagen och kvällen hemma. Jag förstår inte hur han gör! Ingen panik, allting på en gång. Det skulle vara trevligt att någon gång se honom koncentrera sig på EN sak, men det har hittills aldrig hänt så det lär ju dröja ett tag.

Hursomhelst däckade han klockan halv sju, vilket mor och far tyckte var alldeles lagom...