Snabb sommaruppdatering

Det har framförts vissa klagomål (framför allt från specifika, lilahåriga grannar) att jag har lidit av bloggtorka under sommarmånaderna, så det är väl bäst att jag uppdaterar vad vi hållit på med i sommar....

För det första har jag jobbat lite natt under sommaren. Det enklaste sommarjobb jag någonsin haft. Det var dessutom fantastiskt skönt att komma ut och göra nåt annat än att bara vara med ungarna hela tiden. Det har dessutom varit en extremt bra sommar, så så mycket datortid har det faktiskt inte blivit.

Pooparella har iaf gått från litet, megabajsmonster till mellanstort megamatkräksbajsmonster. Seriöst, den här ungen bara spyr, spyr och spyr. Dock endast ersättningen, den vanliga maten som hon börjat smaka på stannar kvar. Vi gick, på inrådan från BVC ganska snabbt från smakportioner till hel portion vid lunch eftersom hon växer som ett odjur och behöver få i sig ordentligt med mat. Jag menar, en hel burk grönsaker till lunch och en hel portion gröt + en halv banan till middag är ju rätt rejält...Och när det inte finns mat i närheten äter hon gärna på nåt annat. Sina händer, fötter, leksaker eller Emmi om hon råkar befinna sig inom armlängds avstånd...

Hon lever dessutom rätt kraftigt över sina förmågor och kämpar ihärdigt med att försöka krypa, vilket naturligtvis inte alls går särskilt bra och gör henne duktigt förbannad.  Men still ligger hon i alla fall inte. Precis som hennes bror var i samma ålder. Vi verkar dock vara förskonade från det eviga hoppande som Harry utsatte alla i sin närhet för. Jag har nog aldrig haft så starka armmuskler som när Harry var liten. Att sitta i knät var en veritabel omöjlighet. Han skulle hoppa. Hoppa, hoppa, hoppa...Tovan bara står där och kör backhopparstilen.

Harry har inbträtt den beryktade treårstrotsen på riktigt. Han kan vara en riktig liten skitunge till och från, i dubbel bemärkelse. Han är konstant skitig och täckt i sand och har ett humör som inte är att leka med. Han har dessutom utvecklat en extrem fobi för allt vad småkryp heter, vilket har lett till att han numer sover med flugsmällan i sängen...Han har dessutom upptäckt att det är rätt kul att underhålla lillasyster, vilket han gärna gör dagarna i ändå. Han är väldigt noga med att påpeka att det är HANS bebis, och inte min så fort han får tillfälle. Detta har lillasyster inget emot eftersom hon tycker att Harry ungefär är det roligaste som Gud satt på jorden. Ibland räcker det med att han befinner sig i samma rum för att hon ska tjuta av skratt.


Två rätt så blasé barn...

 

Tove är sjuk. Doktor Harry tar hand om det.

Lobotomi?

 

Och så en öronkontroll

 

Hjälper till med allt. Utmärkt hushållerska.


araknofobi

Spiders A'hoy för er känsliga...

Igår tog jag äntligen tag i saken och städade balkongen. Kändes kanske lite overkill eftersom sommaren typ nästan är slut, men wtf...Eftersomvår balkong är någon slags samlingsplats för alla Janis sportgrejer blir det rätt fullt om man slår i hop med alla Harrys femtielva tusen leksaker.

Till saken hör att Tuna är nåt slags högkvarter för Lockespindlar/Långbensspindlar (vad ni nu vill kalla dom). Som tur är är jag den enda i familjen som inte lider av minsta lilla tillstymmelse till spindelfobi så det faller sig rätt naturligt att jag tar hand om balkongen. Att jag inte är rädd för spindlarna gör dock inte mig mindre irriterad på att dom ränner runt. Framför allt i dagsläget när vi har en treåring som tror att alla blomflugor i världen är ute efter att mörda honom...

Harry har en rund tygcylinder från IKEA som han har sina bollar i på balkongen. Kan ju säga att avskakandet av den ledde till att det FLÖG spindlar till höger och vänster. Bara tur att ingen av mina kära vänner, Therese, Marie, Dampen eller Sofi var här...Av någon rätt snuskig anledning hade de även bosatt sig på Janis hockeysusp. Ewwwww....

Nu är det iaf sopat och skurat och jag har absolut inga förhoppningar överhuvudtaget på att spindlarna INTE kommer tillbaka. Men å andra sidan, ett hus med spindlar är ett friskt hus...





Mumsfilibabba

Jag låter bilderna tala för sig själv...

Potatispuré med ersättning för första gången

 

Hugger efter skeden, precis som en viss annan Meskanen gjorde

 

So we're back at messy-face-hell again...

 

Men ärligt talat, hur gott är potatis egentligen? När Harry var liten var jag noga med att maten skulle smaka mycket (det går alldeles utmärkt att åstadkomma utan alltför mycket kryddor, om man bara har rätt råvaror och det är inte farligt för bebisarna), så imorrn ska jag blanda potatis och sötpotatis och så ska jag köpa hem massor med palsternacka, kålrot och rotselleri. Rotselleri och palsternacka var Mayhems bebisfavoriter. Det och lever. Lite mysko har han alltid varit...


RSS 2.0