Why me?
Chef - Du finns väl i Studion på torsdag?
Jag - Ja, hela dagen.
Chef - Bra, då kommer det lite ministrar och tittar på torsdag.
What?
Ibland önskar jag att jag vore en sämre lärare än jag är...
Jag - Ja, hela dagen.
Chef - Bra, då kommer det lite ministrar och tittar på torsdag.
What?
Ibland önskar jag att jag vore en sämre lärare än jag är...
Bäckensubluxation
Vet ni hur det känns? Bäckensubluxation? Nej, jag tänkte mig väl det. Föreställ dig att nån står bredvid dig och kör in en skruvmejsel rakt in i höften på dig när du minsta anar det. Sen skruvar dom runt lite där och låter mejseln sitta kvar. Så känns det.
Superdupertrevligt. Verkligen. Jag känner mig som en gammal kärring som skulle behöva en ny höft varje gång det händer. Det har inte hänt sen i höstas, men i lördags när jag var ordentlig och städade vinden kände mitt skelett att det var dags att jävlas lite igen, bara så där på pin kiv för att ha lite roligt.
Well...we are not amused. Not the least. Ibland är det behändigt att vara överrörlig, när jag var yngre bäddade det för fantastiska partytrick. Som att kunna vrida handleden en sådär 190 grader, kunna vrida sina knän i vinklar som gör vanliga människor illamående och total immunitet till de flesta grepp som lärs ut inom kampsporter. När man är drygt trettio är det inte fullt lika underhållande längre. Och jag har tydligen blivit så gammal (läs jag har så utslitna ligament) att jag inte ens kan knäcka tillbaka bäckenet själv längre. Nej, nu ska det tydligen daltas och krävas sjukgymnast för att kunna trycka och slita tillbaka allt på plats.
Det gör ont att sitta, det gör ont att gå, det gör ont att stå, det gör ont att ligga. Som bäddat för en felfri och helt fantastisk vardag tillsammans med Terror och Mayhem.
Nu har jag försökt få det på plats sen i lördags, utan resultat, så imorgon måste jag ringa till snälla Maggan eller Krille så att någon inom en relativt snar framtid (vi pratar om sjukgymnaster, det lär ju ta sisådar tre-fyra månader innan jag kan få en tid) kan få allt på plats igen.
Eller, F**k Krille och Maggan, bara nån kan hoppa lite på mig så kanske det blir rakt igen.
Superdupertrevligt. Verkligen. Jag känner mig som en gammal kärring som skulle behöva en ny höft varje gång det händer. Det har inte hänt sen i höstas, men i lördags när jag var ordentlig och städade vinden kände mitt skelett att det var dags att jävlas lite igen, bara så där på pin kiv för att ha lite roligt.
Well...we are not amused. Not the least. Ibland är det behändigt att vara överrörlig, när jag var yngre bäddade det för fantastiska partytrick. Som att kunna vrida handleden en sådär 190 grader, kunna vrida sina knän i vinklar som gör vanliga människor illamående och total immunitet till de flesta grepp som lärs ut inom kampsporter. När man är drygt trettio är det inte fullt lika underhållande längre. Och jag har tydligen blivit så gammal (läs jag har så utslitna ligament) att jag inte ens kan knäcka tillbaka bäckenet själv längre. Nej, nu ska det tydligen daltas och krävas sjukgymnast för att kunna trycka och slita tillbaka allt på plats.
Det gör ont att sitta, det gör ont att gå, det gör ont att stå, det gör ont att ligga. Som bäddat för en felfri och helt fantastisk vardag tillsammans med Terror och Mayhem.
Nu har jag försökt få det på plats sen i lördags, utan resultat, så imorgon måste jag ringa till snälla Maggan eller Krille så att någon inom en relativt snar framtid (vi pratar om sjukgymnaster, det lär ju ta sisådar tre-fyra månader innan jag kan få en tid) kan få allt på plats igen.
Eller, F**k Krille och Maggan, bara nån kan hoppa lite på mig så kanske det blir rakt igen.
All work and no play make* Cilla somethin, somethin...
Jag älskar mitt jobb, men lite då och då kommer det såna där perioder då man undrar vafan man tänkte när man valde yrkesbana. Lite en sån period har jag nu, det enda jag gör är jobba, jobba, jobba, leka pyttelite och sova. Äta gör jag ibland. När jag hinner. Gårdagens intag på jobbet bestod av kaffe och nikotin. Underbar blandning...
Terror fyller år idag, men kalaset hade vi redan i lördags. Eftersom vårt hem är lite smått flyttkaotiskt ockuperade vi Örarna med en massa tårta istället. Bilder lägger jag upp sen, nån gång när jag har tid, typ om hundra år (ni känner mig. It will happen when it happens).
Som den ansvarstagande fadern han är, gick finnen på ettårskontroll med henne. Drygt 10600 kg och 80 cm lång. Hon är fortfarande våran lilla plösö men istället för att mest likna ett bowlingklot har hon börjat få ett eget utseende. Återigen har någon kommenterat att hon ser samisk ut. Jag vet att hon gör det, men jag kan inte riktigt förstå varför. Vi får skylla på finnen som vanligt.
Om ni förresten är lediga första veckan i april behöver vi flytthjälp. Eftersom vi bara flyttar två gårdar bort är det ju en enkel flytt men det får gärna gå så fort som möjligt. Stora, starka pianobärar-villiga pojkar och flickor efterlyses!
Terror fyller år idag, men kalaset hade vi redan i lördags. Eftersom vårt hem är lite smått flyttkaotiskt ockuperade vi Örarna med en massa tårta istället. Bilder lägger jag upp sen, nån gång när jag har tid, typ om hundra år (ni känner mig. It will happen when it happens).
Som den ansvarstagande fadern han är, gick finnen på ettårskontroll med henne. Drygt 10600 kg och 80 cm lång. Hon är fortfarande våran lilla plösö men istället för att mest likna ett bowlingklot har hon börjat få ett eget utseende. Återigen har någon kommenterat att hon ser samisk ut. Jag vet att hon gör det, men jag kan inte riktigt förstå varför. Vi får skylla på finnen som vanligt.
Om ni förresten är lediga första veckan i april behöver vi flytthjälp. Eftersom vi bara flyttar två gårdar bort är det ju en enkel flytt men det får gärna gå så fort som möjligt. Stora, starka pianobärar-villiga pojkar och flickor efterlyses!
