Enjoy...


Galet bus med "farbror" Jonas


Julgranar är aningen läskiga...


Nyfriserad och läskigt lik pappsen



Julafton



Julmys med täti. Täti, täti, täti...







Så här tjusigt blir det när man släpper lös Mayhem i köket...



...och i rummet. Notera att varenda bok ligger på golvet.


Nyårsbus med moffa



Nyvaken och glad



Undrar just vad vovven gör



En riktig karl steker sin egen pyttipanna



Ron Hextall v. 2.0


När isen är nyspolad åker cykelhjälmen på

Tanken på att jag inte längre behöver tänka på att jag måste tänka på annat än jobbet känns fortfarande lite underlig. Här har man slitit som ett djur, våldsbrottats varje morgon med ett monster som av någon anledning tror att "nu ska vi ta på overallen" betyder "nu ska vi springa runt lägenheten och slita av oss strumporna", totalt negligerat sig själv och ungefär glömt bort hur den äkta hälften ser ut naken och så tar det bara slut med ett "Tack för en väl genomförd opposition."

That's it? Jag hade väntat mig fyrverkerier, champagne och åtminstone en liten våg från åhörarna under slutseminariet. Vad fick jag? Kåldolmar (som jag dessutom fick betala själv) till lunch i centrumrestaurangen och ont i magen på grund av för mycket kaffe. Examensarbeten är grymt underskattade. Jag ska inte sticka under stolen med att det känns som en sten har lyfts från mina axlar (jag ber om ursäkt, försökte komma på en bättre metafor, men jag har fått i mig alldeles för lite nikotin idag för att orka vara språkligt kreativ...). Jag har numer ETT heltidsarbete, jag har plötsligt fått fritid, något jag inte haft på ett jävla bra tag. Erkänner att jag fortfarande blir lite rädd när jag går ut på dagarna och det inte står nån och viftar med en metodbok bakom nästa hörn. Dessutom är jag ledig. När jag går hem från jobbet är jag LEDIG! Gud hur jag älskar det där ordet.

Grattis, hurra, cudos, bra jobbat och en massa annat. I rule.

Nu kommer nörddelen av bloggen. Den delen som får en del av den svenska befolkningen att vilja skjuta mig och den andra delen att kräkas av tristess.

Det har inte hänt så mycket med min viktuppgång än. Januari är the assfuck of all months och jag har inte råd att köpa proteinpulver. Övervägde att blanda till egna proteindrinkar men gav upp det på en gång. Jag skäms dock fortfarande lite varje gång jag går till gymet. Skäms för att jag är en svag, tanig benget som fjuttar på med småvikter som en bebis skulle orka lyfta. (I alla fall min f.d bebis som bär runt på sitt parkeringshus hela dagarna i jakt på den ultimata lek-och-stöka-ner-spoten). Körde benpress igår, 59 kg. Jag trodde jag skulle dö av skam. 59 KG! 59 KILOGRAM! För tre år sen var det 100. Efter detta blev jag så förbannad att jag sket i allt vad rim och reson heter och körde sittande rodd på närmare 60 kg. Det hela slutade naturligtvis med att finnen blev tvungen att ägna en halvtimme åt att knåda mina stackars latsmuskler innan sängdags för att jag skulle kunna röra mig. Jag vet att jag är dum, jag vet att man ska gå ut lugnt, men hur kul är det?

Idag ska jag plåga mina biceps istället. Jag kommer inte kunna klä på mig imorgon...