Ytterligare ett besök hos barnpsykologen idag där vi har fått i princip allt vi trott och tänkt bekräftat.

Han är överaktiv, har extremt höga aktivitetsnivåer, väldigt fysisk. Hon frågade oss om det fanns något särskilt vi reagerat på när han var liten, typ första levnadsåret och jag o finnen svarade i princip i unisont "Han har ALDRIG varit still!"

Kommunikationsmässigt är han starkare än vad barn hans ålder brukar vara. Alla som känner Harry vet att han är sjukt verbal och har ett ordförråd som är som en något korkad vuxen och verkligen kan använda orden på rätt sätt. Det är också lite av hans problem, eftersom han är så verbal är det lätt att tro att han är "större" än vad han egentligen är och att han förstår mer än vad han gör. Och det har vi ju fått höra fler än en gång. "Åh vad duktig han är, vad han kan!"

När det gäller känslouttryck och känslokontroll är han däremot INTE som en vanlig snart-treåring. Han är kanske på en tvåårings nivå, om ens det. Vilket också gör att det krockar då han är så verbal i övrigt. Han punktmarkerar fortfarande fröknarna på dagis och när han blir arg vet han inte vad han ska göra.

Så vi ska köra på det vi gjort hittills, fast x2. Rutiner, rutiner, rutiner och massor av förberedelse för allt. Sen ska vi faktiskt börja jobba med bilder, nåt vi har pratat lite om. Det betyder INTE att han är autistisk, men han behöver få en bra överblick över hur hans dagar ser ut för att det inte ska bli för många överraskningar och tvära kast.

Vi ska tillbaka i juni när lillasyster har kommit och vi har kommit in lite i nya rutiner. Som psykologen sa: "han kommer antagligen att tycka det är pissigt att få syskon, inte för att han inte kommer tycka om henne, utan för att det kommer rubba hans rutiner och hur hans bild av familjen och hemmet är."