Ja, det var den påskhelgen. Skärtorsdagen tillbringades i sällskap med Finnen och Markus som ägnade sig åt öldrickande à la Finland med tillhörande XBoxande och svordomar så det rök om det. Jag klanttapetserade och lät det lilla trollet ligga i soffan med pojkarna. Och där trivdes hon utomordentligt bra, hon låg knäpptyst i närmare tre timmar och stirrade på Markus. Undrar om man kan hyra honom ibland? Tyvärr är nog åldersskillnaden något av ett problem, hon får se till att hitta någon i sin egen ålder.

Fredagskvällen spenderades ute i byn med tokiga familjen och nytillskottet. Jag finner det fantastiskt intressant att inviga min nya svåger i vilken typ av flickvän han faktiskt skaffat sig. En del saker är fortfarande så konstiga att han verkar ha svårt att tro att det är sant. (Se tidigare inlägg).

Lördagen var både rolig och innovativ. Härligt väder, våffelgrillning i Rutvik och upptäckten av ett nytt sätt att åka rutschkana. Det senare stod Mayhem och Vincent för, tyvärr var jag för långt bort för att få några bra bilder, men det såg intressant ut. Tydligen krävs det två personer för att åka rutschkana. En som lägger sig på mage i kanan och en som står bredvid och drar ner en. Mayhem fattade dock inte riktigt det här med att stå bredvid utan tyckte det var bättre att ställa sig i rutschkanan och ta emot istället. Fantastiskt nog uppstod inget blodvite eller tårattacker trots två nästan-treåringars uppfinningsrikedom. Vincent blev dock lite lat stundtals och orkade inte riktigt klättra hela vägen upp utan hängde från stegen över rutschkanan så att Harry fick slita lite extra. Inte för att min älskade son är någon liten glödlampa heller. Till skillnad från tremänningen fattade han aldrig att det kan ha sina fördelar att sträcka ut händerna framför sig när man åker rutschkana på mage med huvudet före. Han tyckte det var lika bra att använda sin tjocka skalle som airbag istället. Så han var ju ren efteråt...Kul måste de ha haft iaf eftersom Mayhem tjatade större delen av söndagen om att åka till Vincent och leka. Han som inte ens frågar efter bästis-Oliver förrän man hintar att man ska dit.

Finnen inledde söndagsmorgonen med skräddarställning i soffan, en grön filt, ett lätt psykotiskt vaggande fram-och-tillbaka samt lite knappt hörbart mummel om att han är dum, gammal och aldrig mer ska dricka igen. Jag vet inte, men det känns som om jag hört den där ramsan förut.

Nu är påsken i alla fall slut.