Jag har gjort det. Jag har lyckats hålla mig undan fenomenet ganska länge, men idag kände jag att jag var tvungen att stilla min nyfikenhet.

Det fanns fantastiska kastratsångare på 1700-talet då nyklassicismen blommade som bäst. Farinelli var rätt imponerande, likaså Moreschi (som dock kom långt senare). Män som fått familjejuvelerna avskurna för att kunna forstätta vara sopraner efter puberteten. Och populära var dom, riktiga rockstjärnor (ja, uppenbarligen förutom hela sexgrejen...drogerna fick de nog så de räckte, i alla fall genom allt blypuder de dammade sina peruker med).

Stor grej, megahit. På 1700-talet.

Alessandro Moreschi är känd som världens sista kastrat, men världshistorien måste ha missat en...Jag menar, det finns ingen annan förklaring till att Justin Bieber låter som en liten flicka. Eller är han kanske egentligen en förtäckt 11-åring? Han ser ut som en, och det har ju hänt förut att popindustrins magnater har försökt dölja sanningen en aning (läs " Tatu").

Hur som helst har jag nu lyssnat på min allra första, och definitivt absoult sista Justin Bieber-låt. Jag erkänner att jag spydde lite i munnen, precis som när jag hör the Corrs. Och detta är faktiskt sant, det är bara att fråga resten av min familj, jag mår helt ärligt talat fysiskt illa när jag hör the Corrs. Jag får kväljningar, och jag som är känd för att vara sarkastisk är nu helt ärlig.

Och ja, jag gråter inte bara lite inombords när jag tänker på att det är detta dagens tonåringar (främst tjejer) ihop med hela den förkastliga "Twilight"-serien växer upp med och kommer tänka tillbaka på med nostalgi. Det är alltså dessa människor som ska leda vår värld i framtiden.

Tänk på det ni.

P.S Det kommer en nyårskrönika inom en snar framtid. En framtid som inte innehåller en dunderförkyld bebis med ett gnällregister som inte kommer från denna värld. D.S