Ja, här ligger jag i soffan och av någin outgrundlig anledning tittar jag på melodifestivalen. Just nu är det en fruktansvärt svensk pojke som sjunger om soldatlivets fruktansvärda vedermödor. Fullkomligt logiskt, inte sant? Jag menar, han som antagligen växt upp i den svenska idyllen, lärt sig musik via kommunala musikskolan och gått och lagt sig i sin säng varje kväll utan att oroa sig över vad han ska möta på slagfältet när han vaknar är ju en FANTASTISK representant för alla världens soldater. Ja, jag hatar Melodifestivalen och förtjänar ett nackskott för att jag överhuvudtaget ödslar tid på den, men det ger bra material till krönikor om inte annat. Att dom sen mixar nåt slags kokihop av melodier som låter exakt som Leila K's "Electric", påstår att det är en gammal melodifestivallåt (melodifestival equals plagiat. Läs förra årets inlägg om Eric Saade vs. Lili &Susi) utan att ens involvera damen i fråga är rätt tragiskt. Hon behöver säkert pengarna bättre än Jessica Folker. Fast å andra sidan verkar ju den sistnämnda gilla att riva ner K-märkta hus utan godkännande från länsstyrelsen så hon behöver väl lite inkomst för att kunna betala alla viten... Man kan inte tävla i musij. Men jag skulle vilja tävla om vilken musikgenre som är bäst. Då skulle "melodifestivaldänga" med största sannolikhet bli diskvalificerad eftersom den knappast kan räknas som genre inom något område förutom i Christer Björkmans sjuka, vridna lilla låtsasvärld. Jag ber om ursäkt för eventuella stavfel pga mobilbloggande. Nu ska jag tävla om hur mycket man kan kräkas efter en kväll med svensk tv-underhållning utan att vända sina inälvor utochin.