Ja, då var det Mayhems tur. Upptäckte en prick på varje arm och en på magen när han kom hem från dagis igår. Var först osäker eftersom han inte har nån feber och är lika crazy som vanligt. Men på kvällen var det sex prickar...Och man måste ju inte få feber, eller så kan den komma sen. Så är det någon som vill ge sina ungar en släng vattkoppor så är det bara att komma hit...Jag hoppas bara att Meskanen junior jr slipper det. Jag har ogärna en tremånadersbebis med vattkoppor.

Amningen alltså. Jag är ledsen, men jag och amning går inte ihop, så är det bara. Det var så med Harry och det är så med Tove. Jag känner mig instängd, stressad, låst och en massa andra otrevliga saker när jag måste amma. Jag blir sur och grining, sitter och kollar klockan var femtonde sekund och dessutom rasar jag lite väl mycket i vikt. Och det märks på bebis när mamma är stressad, då blir hon också stressad. Inte ens syntocinonsprayen funkar på mig. BM gissade att det har att göra med att jag har för mycket adrenalin i kroppen, så oxytocinet får ingen effekt...

Så nu är hon precis som sin bror ett flaskbarn. Men hon började en knapp månad tidigare än Harry. Nu är både mamma och barn mycket gladare och lugnare. Jag vet inte om det bara är en tillfällighet, men efter att ha gett henne ersättning i typ två dar började hon gurgla, jollra och le åt precis allt hela tiden, nåt hon varit extremt snål med fram tills nu.

Dock är det önskvärt att flaskbarn bajsar en gång om dagen. Bajsbyxan (eller Pooparella som finnen kallar henne) har inte bajsat idag, så jag vet vad som väntar imorrn...Jag tycker hon kan klara av det när moster är barnvakt imorrn medan jag och Mayhem är på treårskontroll. Det tycker jag låter som en utmärkt överenskommelse.

Ja, Marie upplyste mig om att jag tydligen har ett virus på bloggen, så den nya designen fick åka i papperskorgen. Det blir till att  göra en helt ny från grunden. Ingenting laddas ner här igen...

Är jag verkligen den enda som hör det?

 

versus...

 

 

Fast till Fredrik Kempes försvar: Ingen är väl så urbota korkad att de tror att de kan vinna ESC genom att plagiera LILI & SUSI? (Maj gaaaad!)

Jag skäms dessutom när jag inser att jag fortfarande kan texten utantill. När var dom här poppis? När man var en sådär sju-åtta år...Bajsbyxan börjar i alla fall gråta varje gång jag föröskt spela låten nu. Lite smak verkar hon ha...

Varför ska det vara så svårt för vissa att vara lite vuxna ibland? En bitchslap för att komma tillbaka till verkligheten. Och så ett skratt åt det efteråt är vad som krävs.

Och så skulle det vara trevligt om treåringen informerat att han svingat iväg nycklarna någonstans INNAN vi klär på oss och tänker ta en mysig biltur.

Mayhem springer runt i vardagsrummet med ett pappersflygplan och låter "Vrrrrrrrhhhhoooo". Jag plockar lite i hans rum då han plötsligt stannar och utbrister: "Det låter så vackert!" Vad är det som låter vackert undrar jag. "Mitt flygplan!"

Vissa föredrar klassisk musik, en del hårdrock, andra njuter av tystnaden i en skog. Harry har tydligen en förkärlek för sin egenkomponerade onomatopoesi. Smaken är som baken...

Ja, jag vill inte påstå att jag inte älskar mina barn, men som min kloka vän Linnea sa när hon varit tvåbarnsmamma ett tag "Ja, man har ju inte lika mycket tid som när det bara var en."

Så för er som undrar följer en ungefärlig sammanfattning av hur en dag i en typ-trettioårig kvinnas med skiftarbetande make liv kan se ut...(Detta är en dagisfri dag. De dagarna då det är dagis görs samma sak, fast tre gånger så fort med en smått stressad mamma).

07.00 Väcks av att ett blont yrväder står med näsan tryckt mot ens ansikte och deklarerar att han vill se barntv. Alternativt sitter samma yrväder i soffan och vrålar samma önskan om och om igen tills han blir uppmärksammad. Aningen svårt att ignorera. Till detta hör att barnet i fråga har ett fruktansvärt morgonhumör och därför inte bör åsidosättas.

07.30 Försöker amma en bebis som tycker att omvärlden är jävligt mycket intressantare än mammas bröst och därför försöker äta och titta på allt samtidigt. Not a good combination. Man får dessutom inte ha ögonkontakt med henne när hon äter eftersom det leder till att hon slutar tvärt och bara ligger och låtsas som om det regnar. Samtidigt står yrvädret hoppandes i soffan och upprepar "jag vill ha macka, jag vill ha macka, jag vill ha macka!" Och nej, jag ger honom inte frukost innan jag ammar. Han äter inte så tidigt på morgonen, trots att han tror att han är hungrig.

08.15 Funderar på om treåringen är hälften katt eftersom han uppenbarligen försöker lapa i sig sin kaviarmacka istället för att tugga. Det hela slutar med att det ligger blöta, kladdiga smörgåsbitar överallt och han tigger efter mer. Känns som om vår brödkonsumtion skulle minska drastiskt om han skulle lära sig äta som en människa.

08.30 Försöker övertala treåringen att snoppen faktiskt är färdigluftad nu. Nattblöjan har oftast slängts av innan han väcker mig. Han har lite svårt att förstå att den partial-nudity-stil han eftersträvar inte riktigt passar sig i den moderna världen. Jag försöker vara liberal, men man kan inte gunga med rumpan bar i sandlådan på gården.

Ger upp och byter blöja och kläder på bebis istället. Ni kan ju få för er att det är enkelt, men då hon utan undantag alltid drabbas av vad som endast kan liknas vid epilepsianfall varje gång hon hamnar på skötbordet är det lite utmanande. Vi brukar hinna få på och av ett och samma byxben ungefär sju gånger innan allt är på plats. Strumppåträdandet har vi löst så att jag försöker hålla upp strumpan ungefär på det ställe där jag tror att hon kommer att träffa nästa gång hon sparkar vilt omkring sig. Om någon har en spastisk ål som behöver blöjbyte så är det mig ni ska ringa...

09.00 Anstränger mig för att lyckas få på treåringen kläder. Detta är inte precis lätt då han har ett koncentrationsspann som liknar en dement guldfisks vilket i sin tur leder till att kläderna oftast hamnar på fel ställe. Det hjälper inte heller att han tvunget ska informera mamma om de sjutusen livsvikta fakta han insett under natten samtidigt som kläderna ska på.

09.15-10.00 Hinner bygga typ femton legotorn, reparera pajade legobilar femtielva gånger samtidigt som mina öron blöder eftersom barnet i fråga absolut inte kan vara tyst i två sekunder.

10.00-12.00 Utelek i sandlådan. Jag hatar gungställningar innerligt av hela mitt hjärta och skulle vilja go Hiroshima on them, men jag biter mig i tungan istället. När ska ungen lära sig gunga själv? Springer maraton mellan två barn som av någon anledning alltid vill ha uppmärksamhet precis samtidigt.

12.00 Lunch. Det är nu en fantastiskt näringsrik och ekologisk rätt snabbt ska slängas ihop. Nejmenasså vi struntar väl i det där med näringsriktig och hyllar uppfinnaren av halvfabrikat istället. Mamma Scan, we love you! Denna måltid blir även lidande eftersom yrvädret är så uppe i varv att maten intages på väldigt kreativa sätt. Helst halvliggandes på stolen med fötterna vilt viftande samtidigt som han ska berätta ungefär en gång i minuten vad han heter. Det hela slutar med att maten oftast hamnar någon helt annanstans än i magen. Behöver jag nämna att hunden aldrig varit så lycklig som efter vi skaffat barn?

12.30-17.00 Mer utelek, varvat med amning, torkande av snor, blod och bebiskräks. Jag förtrycker stressen och förtränger att jag har en växande tumör någonstans i hjärnan...

17.00 Middag. En rätt som både jag och vilddjuret är lite bättre på. Jag är bra på att laga rejäla middagar och på grund av hans tidigare näringsintag (läs lunch) är han oftast vrålhungrig vid den här tiden. Det leder till att han kastar i sig maten och oftast äter mer än en medelålders, lönnfet byggnadsarbetare.

17.00-19.30 Mer utelek. Ju tröttare han blir, desto klumpigare blir han. Om det uppstår blodvite under dagen (vilket det oftast gör i Mayhems fall) så händer det den här tiden. Senast igår stoltserade han med en rejäl fläskläpp och ansiktet fullt av skrapsår. "Mamma jag vill leka meeer!" Dock anser jag att ett ansikte täckt av blod bör rengöras innan barnet släpps lös igen.

19.30 Släpar in en unge som inte fattar att han är trött och att det faktiskt är kväll. Nackdelen med att bo i den här landsänden är att solen inte går ner och det därför är ljust. Att det är ljust ute betyder i en treårings hjärna att det absolut inte under några omständigheter kan vara kväll.

20.30 Lugnet infinner sig. Det stora barnet sover, det lilla barnet sover. Oftast. Hon kan dock vara något av en nattsuddare och är då på sitt allra bästa solskenshumör denna tid. Även fast jag inte är särskilt blödig har jag inte hjärta att försöka sova en dam som ligger och skrattar och ler åt precis allt hela tiden. Att jag är tröttare än döden själv är hon totalt ointresserad av.

23.30 Stapplar i säng och somnar omgående.

...så tänker jag fippla lite med desigen. Ber om ursäkt för röran...

Jag drabbades av en sommarchock i morse och, likt mina fränder här uppe i norr kastade jag kläderna. Inte bokstavligt talat, men jag vågade till och med ta av mig fleecetröjan när jag promenerade hem från dagis. Mjölkstockning? Vårförkylning? Bollocks to them, jag vill ha lite värme!

Var dessutom så himla klurig att jag gjorde bort att husmodersarbete inomhus på förmiddan när Mayhem var på dagis och blev sjungen (sjungd? Varför kan jag inte sånt här, jag är lärare...) för. Det blev sen en lång, trevlig promenad från dagis. Inte avståndsmässigt, dock tidsmässigt. Det blir lätt så när två treåringar ska undersöka varenda liten myra de råkar se (eller inbillar sig att de ser) på vägen hem. Sen tillbringades hela eftermiddan samt större delen av kvällen ute på gården. Om någon skulle råka utplåna varenda gungställning på jordens yta skulle jag inte klaga. Men Mayhem skulle nog bli aningens besviken. Cykeln han fick av mormor och morfar brukas flitigt och fart har han så det räcker och bli över. Trogen sitt namn följer kaos och hysteri när han cyklar då han inte riktigt insett vad bromsarna är till för utan gladeligen vrålar högt och cyklar in i alla folkanhopningar eller kompisar som råkar komma i hans väg. Men som Therese påpekade: "Han säger ju faktiskt 'här kommer jag!'", så jag kan ju inte riktigt säga att han inte förvarnar objekten som befinner sig i hans väg...

Ja, den där cykeln ja. I lördags var det kalas, och i år blev det ett alldeles lagomt kalas. Harry hade beställt en Tiggertårta, så det fick han. Den blev så sliskig att det drog i kinderna när man åt, men snygg var den. Han fick äntligen sitt efterlängtade storpojkelego och är nu en stolt ägare av en LEGO-brandstation som hans föräldrar fick gräva djupt i plånboken för att kunna betala. Jag fotade lite, men sladden ligger i byrån i hallen och jag orkar tamigfan inte gå och hämta den, så det får bli en annan dag. Nån dag då det är dåligt väder kanske...

Egmont har idag en dominerande plats på marknaden för tidningar som riktar sig till barn och unga. Med dominans kommer makt och med makt kommer ansvar.
(Egmont samäger distributionskanalen Tidsam och har nu 9 magasin för barn och 16 serietidningar.)

Vi vill att Egmont slutar att begränsa möjligheterna för flickor och pojkar!
Vi vill att även pojkar som tycker om söta djur och att pyssla ska kunna känna sig inkluderade i en tidning om detta.
Vi vill att även flickor som tycker om fotboll och sport ska kunna känna sig inkluderade i en tidning som handlar om det.

Framförallt vill vi att tidningarna ska sluta utgå från förlegade och förminskande traditionella könsroller som skapar färre möjligheter för både flickor och pojkar och ett sämre samhälle för oss alla.

Vi vill att Egmont tar sitt sociala ansvar och drar in sina nya tidningar Emma och Goal!

Ge barn 100 möjligheter - istället för 2.
För alla barns framtid!

Initiativtagare: OLIKA förlag

Skriv på här för höge farao!

Hälsningar från mamman som har en treårig son som älskar sina rosa tights, att göra halsband, lägga pärlplattor och inte går någonstans utan sin älskade nalle. Med dottern som blir kallad "prins" i tid och otid av främmande människor och råkar vara skitsnygg i fina, blåa bebiskläder.

Jag skulle vilja ha nåt roligt att skriva. Nåt i stil med min vanliga Monty Python-inspirerade humor, men humöret infinner sig inte. När inspirationen faller på har jag aldrig datorn nära, surt nog. Det senaste spännande som hände var valborgsmässoafton. Firades traditionsenligt på Näset med grillning och gott sällskap. Mycket klokt kom vi fram till, precis som vanligt. Simon är snuskig, jag och John är smarta på helt onödiga områden, Marie döljer smått morbida barndomsintressen, Dampen tycker om rödvin som smakar skosula och män i femtioårsåldern är mentalt väldigt kompatibla med treåringar. Och det finns ingenting som heter "Gräsöl".

Efter ett litet intermezzo gällande en Festis surar Mayhem

på gräset medan Vincent stoppar huvudet i sandlådan.

 

Efter intensiv övertalning tog badkrukan sig ett dopp.

Öl, öl, cider, festis. Här är vi generationsöverskridande.

 

Glada, salongsberusade människor.

 

Så här bitter blir man när man måste lämna walk-over

på grund av en pizza. (Vafan hände med Lunarbilden?)

 

---