Jag funderar på att starta en helt ny blogg och börja från början, känns som om det kanske skulle inspiriera mig till skärpning gällande bloggandet och kanske skulle jag lyckas klia igång skrivargenen ibland. Jag kan dock inte bestämma mig då jag inte ens vet om det finns någon som läser den här. Vad säger då att någon skulle läsa en eventuellt ny blogg?

Bajsbyxan var det ja...

Har, till skillnad från vad jag brukar vara gällande mina barn (eller mitt, den här tvåbarnsgrejen är ju ännu lite ny...) varit lite orolig. Bajsbyxan verkar vara något av en snuttfia. Hon äter bara korta stunder då och då och tillbringar fortfarande större delen av dagarna i ett halvt komatost tillstånd, fast hon börjar vara vaken lite mer då och då. Min oro gick dock över idag på BVC när det visade sig att hon gått up 370 gram på tio dagar. En hyfsat schysst viktuppgång måste jag säga. Dessutom har hon skjutit iväg och blivit två centimeter längre, måttar nu 55 centimeter över havet (om man nu kan vara 55 cm ÖVER något när man oftast befinner sig i horisontalläge...)

Hon klämde iväg sitt första medvetna leende imorse och jag kunde inte hålla mig för skratt. Hon är ju sötast i världen, men hon såg inte riktigt klok ut när hon försökte le. Suga in underläppen i kombination med hamsterkinder och dubbelhaka strl XL resulterar i ett mer Lilla Fridolf-likt utseende snarare än docksöt. Jag vet att det var ett medvetet leende eftersom jag lyckats lura ur henne två till nu på kvällen, men dom sitter långt inne. Detta innebär att hon slår sin bror med några dagar. Han var lite drygt tre veckor första gången han log stort och glatt. Till skillnad från sin syster var det då han BÖRJADE se söt ut, hennes utveckling verkar ju gå åt andra hållet, men det ordnar sig nog när hon lär sig att kontrollera sin plutmun.

Den ömma modern börjar komma tillbaka till ursprungsformen igen. Jag kommer i (de flesta av) mina byxor, gravidrövhöfterna har inte riktigt gått tillbaka än, men det tar lite tid och jag har lite svårt att påverka ligament och skelett, även om jag är känd för ett ganska bra mått av kroppskontroll. Det mest fantastiska av allt är att man faktiskt kan skymta sexpacket fortfarande när jag spänner mig utav bara fan vilket jag tycker är helt fantastiskt. Bara lite slapphud som ska bort så fort det bara går. Hela kroppen skriker efter träning och så fort det gått åtta veckor och jag får tummen upp ska jag tillbaka till gymet. Bajsbyxan får följa med i babyskyddet och agera hejaklack.

Naturligtvis har jag redan hunnit bli less på att vara mammaledig och jag undrar hur det ska sluta den här gången. Jag har iofs ett stort monster att jaga efter den här gången men han är rätt enkel att underhålla. Han verkar dock ha hamnat i någon slags identitetskris sen han blev storebror och måste bekräfta ungefär tre gånger i halvtimmen vem han är.

H:"Mamma..."
C: "Ja?"
H: "Jag heter Harry!"
C: "Jag vet att du heter Harry."
H: "Du heter mamma!"
C: "Nej, du vet vad jag heter."
H: "Okej. Du heter Cilla."
C: "Ja."
H:"Jag heter Harry!"
C: "Nähä?"
...