Jag borde blogga, jag vet att jag är en skam för landets alla svensklärare men jag ids inte. Jag skjuter mig hellre i huvudet än att börja skriva vad vi ätit till middag och vilka kläder ungarna har på sig idag. Jag dömer inte andra som gör det, men jag borde veta bättre! Jag som förr i tiden knappt la ner pennan för att gå på toa, som skrev dygnet runt om allt mellan himmel och jord. Jag som har en närapå fem år lång akademisk utbildning som i princip BARA handlar om språk....

Ni vill kanske läsa om vad vi gjort under dagen och huruvida vi har haft trevligt, men jag vill inte skriva om sånt. Jag vill skriva om intressanta saker, diskutera musik, bli nostalgisk eller prata oavbrutet i två timmar om bildspråket i "Ichi the Killer", men nej. Inspirationen infinner sig inte efter tio timmars nattarbete följt av endast tre timmars sömn.

Jag har funderat ut ytterligare en briljant affärsidé som det naturligtvis inte kommer bli nåt av. Det är alldeles för nischat och jag har alldeles för lite tid. Men det är en jävligt bra idé, sjuk och vriden precis som vanligt. Så klart stod En Fisk för inspirationen, den enda människa i världen som är precis lika sjuk och vriden som jag är. Jag har massor av saker jag skulle kunna tänka mig skriva om, men jag skriver inte förrän jag vet att det blir bra.