Sitter på jobbet och inbillar mig att jag har sjutusen saker att göra fast jag egentligen inte alls behöver göra särskilt mycket. Jag har ju sån superkoll på läget. Ha ha...

Har senaste tiden fått lite pikar över att jag är så sjukt dålig på att blogga men jag tänker inte sätta mig och skriva här om jag inte har nåt att skriva om. Vem vill läsa om min vardag med galna hundar, pizzakanter och vilda bebisar som klättrar ner i toastolen? För toastolen, den är uppenbarligen Guds gåva till spädbarnet. Det börjar dock bli lite tjatigt att inte kunna gå in på toaletten utan att tjockisen kommer galopperandes(om man nu kan galoppera krypandes) och ska klättra upp på eller ner i toastolen. Jag funderar återigen i mitt stilla sinne på varför ingen har konstruerat tvångströjor till småbarn för att lugna alla stressade småbarnsföräldrars darriga nerver. Den nyaste hypen är att slänga ner nappen i toastolen och sen plaska runt lite med den där i. En vacker dag kommer han tappa balansen och åka med huvudet före ner i härligheten. Jag känner min son. Han lyckades även ta sig in i barskåpet och nalla några snapsglas...Det ska börjas i tid.

Jag skriver inte roligt idag, huga...Ändå har jag fått sova hela natten lång eftersom fläskisen kidnappades av mormor och morfar igår. Jag har i alla fulla fall beslutat att aldrig ha honom i sängen igen. Härom natten ville han absolut inte sova i sin säng så jag provade att lägga honom bredvid mig istället. Never again säger jag bara. Att han är sin fars son har ju konstaterats för länge sen, om och om igen. Men jag brukar slippa vakna med finnens fötter i öronen. Han har inte för vana att stoppa in sina händer i munnen på mig när han sover heller även om finnens sömnmönster mer liknar epelepsianfall än vanlig REM-sömn.

---

Fläskisen började förresten surra för en månad sen men nu har han lagt av. Men det kom nya ord hela tiden. Naturligtvis skulle han lära sig "nej" först av allt. Och han förstår verkligen när det ska användas. "Nej-nej-nej-nej-nej-nej" varje gång man ska byta blöja, ta på kläder eller ägna sig åt andra aktiviteter som kräver att man måste sitta still i mer än en millisekund. "Mamma-mamma-mamma-mamma" är en annan populär fras. Man kan höra honom på avstånd i vardagsrummet, sen kryper han förbi en i köket och fortsätter ut i hallen, rabblandes samma ramsa hela tiden. Här följer en klassisk mammalista över sånt han säger (även fast jag generellt sett avskyr de flesta mammabloggar)

mamma
pappa
täti (finska för moster)
tutte
gott
nej
hauva (vovve på finska)
äiti (mamma på finska)
mitä (vad eller va på finska)

Ja, han verkar iaf ha lagt surrandet lite på hyllan nu ett tag vilket jag bara är nöjd med. Han pratade så att öronen blödde på mig och finnen där ett tag. Men som Marie sa när jag klippte mig sist. "Är det konstigt att han pratar så som du och Jani surrar? Han kommer bli världens jobbigaste tvååring. Käften kommer gå i ett på honom..."

Nu ska jag sluta plåga er med detta fantastiskt tråkiga inlägg. Jag ville bara meddela att bloggen inte är helt död. Än iaf.