Ögonsalva smakar bajs

Alltså, jag var helt på det klara med att näsan och munnen hörde ihop. Stoppar du nässprej i näsan så smakar det illa i munnen. Men när jag kletar i den där äckliga antibiotikasalvan i ögat så smakar det pest och pina i munnen. Vafan ska det vara bra för då? Hursomhelst så ser det nu ut som om jag har en mindre basketboll under ögat, var en sväng på Kvantum och handlade idag och folk stirrade som om hela ögat skulle hänga löst...Mamma tycker att jag minsann ska ringa till min läkare imorgon igen och tjata och säga hur hemsk jag ser ut och hur fruktansvärt stackars jag är, men jag vet inte. Det gör ju inte lika ont när man tar på det längre och jag ser ju...okej (det stör ju en aning att ha ett jävla getingbo hängandes i ögonlocket, men under omständigheterna...).

Eftersom Jani jobbade ikväll igen och jag är dödligt less på att bara sitta och uggla i lägenheten så fick pappa komma och hämta upp mig och Harry efter jobbet för ett litet scenombyte. Dessutom lockade mamma med gratis middag och vem kan säga nej till det? Mamma och pappa drabbades av nåt psykryck nu i veckan och bestämde sig för att rensa på vinden så vi gick upp för att gå igenom kartonger med gamla skolgrejer från mig och Zandra. Det konstaterades ganska snabbt att jag inte kunnat gjort nåt annat än suttit med en penna i handen sen jag föddes eftersom det var en sisådär sjutusen ton teckningar som jag knåpat ihop. Jag ritade allt från fula hästar till diamanter (?) till troll. Men jag kan iaf glädja mig med att jag inte var lika morbid som min syster som i unga år knåpade ihop sagor om familjer där folk bara dör och utomjordingar som skalar av folks hud med osthyvlar. Inte undra på att hon är så konstig nu om hon var sån redan i småskolan...

Harry har idag hunnit...
*kissa ner en body
*kräkas ner en body
*kräkas ner en t-shirt

Vi var även förbi morbror Tomas som fyllde år igår och fick kaffe som jag inte drack upp. Sen våldgästade vi hemma hos John och Marie för att titta på den växande magen där Harrys tremänning ligger och filosoferar om dagarna. Ska bli ytterst intressant att se i september vem det är som lurar därinne.

Dagens look-alike tävling...Är det någon här som överhuvudtaget tror på mig när jag säger att Harry är min son? Kan cellerna bara helt enkelt skita i en uppsättning gener och bara köra på en istället för två?



Kommentarer
Postat av: Marie

Ja, men jag föredrar hellre en som frågar hur jag mår och stirrar mig i ögonen än en som inte bryr sig/inte har kunskapen att förklara varför jag har ont eller inte ens kan känna åt vilket håll bebisen ligger. ;) Igår var första gången jag kände att det gav något att gå till barnmorskan, tidigare har jag fått förlita mig till internet och kompisar som informationskällor.

2008-07-22 @ 09:07:37
URL: http://rudies.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0