Den nya grejen här är att jag ska försöka göra två uppdateringar varje gång jag skriver, en för mig själv och en för bebisjaget.

Den nya crajzen här i hushållet är iaf att stoppa allt i munnen. Helst så stora, smutsiga och allmänt äckliga saker som möjligt. Allt det där som får mammagenen i en att starta alla sirener, larmsignaler och tända alla "akta, akta bakterier!"-skyltar. Till att börja med så kan Steven Tyler slänga sig i väggen, Harry Meskanen has entered the scene. Och han kan trots sin späda ålder klämma in en hel esska-napp i munnen, med sköld och allt. Jag blev smått förvånad eftersom det står på alla förpackningar att nappen är utformad så att barnet inte ska kunna få in hela i munnen. De som skriver den instruktionen har tydligen aldrig träffat "stretch-o-mouth"-bebisen...Som tur var satt jag bredvid och kunde plocka ut nappen och stoppa in den på rätt sätt igen.

Han har för övrigt nästan gett upp det där med napp ändå. Numer är det tummen eller snuttefilten som gäller, eller båda två. Samtidigt. Han lindar snuttefilten runt tummen och kör in hela paketet i munnen. Mmmm...fleece...Han klämmer även in lakan, örngott, kläder, handdukar och annat mjukt i munnen så fort han får tillfälle. Igår när Dampen var här började han även tugga på henne. Sen vi började ge honom smakisar för några dar sen har han tydligen fått för sig att man ska äta allt, alltid. Jani har de senaste dagarna sovit på en madrass på golvet eftersom vår mjuka säng inte är nån höjdare för onda ryggar. Naturligtvis var Mini-me tvungen att smaka på lakanet också, genom att linda in hela sig själv i det när jag lämnade honom oövervakad under ett toabesök...