Hur är det möjligt att vara mer stressad när man är ensam hemma, utan man och barn än vad man är när hela klanen är samlad på en gång? Upp i ottan, äta frukost (jomenjustja, det var ju sånt jag inte kan), klä sig, ut med hunden, promenera till jobbet, arbeta som en galning, kanske träna, promenera hem, ut med hunden, fixa mat, jobba lite mer och sen stupa i säng.

Jag erkänner att det är jävligt skönt när vi är hemma båda två. Allra bäst är det naturligtvis när finnen är ledig och har maten serverad när jag kommer hem från jobbet och två glada barn väntar på en i hallen när man kliver in.

Gud förbjude att man någonsin skulle bli ensamstående. Jag har flera ensamstående föräldrar i min bekantskapskrets. Hur FAN gör ni? Ni är tamigtusan supermänniskor!