Utkast: Maj 11, 2011

Ja, jag vill inte påstå att jag inte älskar mina barn, men som min kloka vän Linnea sa när hon varit tvåbarnsmamma ett tag "Ja, man har ju inte lika mycket tid som när det bara var en."

Så för er som undrar följer en ungefärlig sammanfattning av hur en dag i en typ-trettioårig kvinnas med skiftarbetande make liv kan se ut...(Detta är en dagisfri dag. De dagarna då det är dagis görs samma sak, fast tre gånger så fort med en smått stressad mamma).

07.00 Väcks av att ett blont yrväder står med näsan tryckt mot ens ansikte och deklarerar att han vill se barntv. Alternativt sitter samma yrväder i soffan och vrålar samma önskan om och om igen tills han blir uppmärksammad. Aningen svårt att ignorera. Till detta hör att barnet i fråga har ett fruktansvärt morgonhumör och därför inte bör åsidosättas.

07.30 Försöker amma en bebis som tycker att omvärlden är jävligt mycket intressantare än mammas bröst och därför försöker äta och titta på allt samtidigt. Not a good combination. Man får dessutom inte ha ögonkontakt med henne när hon äter eftersom det leder till att hon slutar tvärt och bara ligger och låtsas som om det regnar. Samtidigt står yrvädret hoppandes i soffan och upprepar "jag vill ha macka, jag vill ha macka, jag vill ha macka!" Och nej, jag ger honom inte frukost innan jag ammar. Han äter inte så tidigt på morgonen, trots att han tror att han är hungrig.

08.15 Funderar på om treåringen är hälften katt eftersom han uppenbarligen försöker lapa i sig sin kaviarmacka istället för att tugga. Det hela slutar med att det ligger blöta, kladdiga smörgåsbitar överallt och han tigger efter mer. Känns som om vår brödkonsumtion skulle minska drastiskt om han skulle lära sig äta som en människa.

08.30 Försöker övertala treåringen att snoppen faktiskt är färdigluftad nu. Nattblöjan har oftast slängts av innan han väcker mig. Han har lite svårt att förstå att den partial-nudity-stil han eftersträvar inte riktigt passar sig i den moderna världen. Jag försöker vara liberal, men man kan inte gunga med rumpan bar i sandlådan på gården.

Ger upp och byter blöja och kläder på bebis istället. Ni kan ju få för er att det är enkelt, men då hon utan undantag alltid drabbas av vad som endast kan liknas vid epilepsianfall varje gång hon hamnar på skötbordet är det lite utmanande. Vi brukar hinna få på och av ett och samma byxben ungefär sju gånger innan allt är på plats. Strumppåträdandet har vi löst så att jag försöker hålla upp strumpan ungefär på det ställe där jag tror att hon kommer att träffa nästa gång hon sparkar vilt omkring sig. Om någon har en spastisk ål som behöver blöjbyte så är det mig ni ska ringa...

09.00 Anstränger mig för att lyckas få på treåringen kläder. Detta är inte precis lätt då han har ett koncentrationsspann som liknar en dement guldfisks vilket i sin tur leder till att kläderna oftast hamnar på fel ställe. Det hjälper inte heller att han tvunget ska informera mamma om de sjutusen livsvikta fakta han insett under natten samtidigt som kläderna ska på.

09.15-10.00 Hinner bygga typ femton legotorn, reparera pajade legobilar femtielva gånger samtidigt som mina öron blöder eftersom barnet i fråga absolut inte kan vara tyst i två sekunder.

10.00-12.00 Utelek i sandlådan. Jag hatar gungställningar innerligt av hela mitt hjärta och skulle vilja go Hiroshima on them, men jag biter mig i tungan istället. När ska ungen lära sig gunga själv? Springer maraton mellan två barn som av någon anledning alltid vill ha uppmärksamhet precis samtidigt.

12.00 Lunch. Det är nu en fantastiskt näringsrik och ekologisk rätt snabbt ska slängas ihop. Nejmenasså vi struntar väl i det där med näringsriktig och hyllar uppfinnaren av halvfabrikat istället. Mamma Scan, we love you! Denna måltid blir även lidande eftersom yrvädret är så uppe i varv att maten intages på väldigt kreativa sätt. Helst halvliggandes på stolen med fötterna vilt viftande samtidigt som han ska berätta ungefär en gång i minuten vad han heter. Det hela slutar med att maten oftast hamnar någon helt annanstans än i magen. Behöver jag nämna att hunden aldrig varit så lycklig som efter vi skaffat barn?

12.30-17.00 Mer utelek, varvat med amning, torkande av snor, blod och bebiskräks. Jag förtrycker stressen och förtränger att jag har en växande tumör någonstans i hjärnan...

17.00 Middag. En rätt som både jag och vilddjuret är lite bättre på. Jag är bra på att laga rejäla middagar och på grund av hans tidigare näringsintag (läs lunch) är han oftast vrålhungrig vid den här tiden. Det leder till att han kastar i sig maten och oftast äter mer än en medelålders, lönnfet byggnadsarbetare.

17.00-19.30 Mer utelek. Ju tröttare han blir, desto klumpigare blir han. Om det uppstår blodvite under dagen (vilket det oftast gör i Mayhems fall) så händer det den här tiden. Senast igår stoltserade han med en rejäl fläskläpp och ansiktet fullt av skrapsår. "Mamma jag vill leka meeer!" Dock anser jag att ett ansikte täckt av blod bör rengöras innan barnet släpps lös igen.

19.30 Släpar in en unge som inte fattar att han är trött och att det faktiskt är kväll. Nackdelen med att bo i den här landsänden är att solen inte går ner och det därför är ljust. Att det är ljust ute betyder i en treårings hjärna att det absolut inte under några omständigheter kan vara kväll.

20.30 Lugnet infinner sig. Det stora barnet sover, det lilla barnet sover. Oftast. Hon kan dock vara något av en nattsuddare och är då på sitt allra bästa solskenshumör denna tid. Även fast jag inte är särskilt blödig har jag inte hjärta att försöka sova en dam som ligger och skrattar och ler åt precis allt hela tiden. Att jag är tröttare än döden själv är hon totalt ointresserad av.

23.30 Stapplar i säng och somnar omgående.



Senaste krigsskadan


"Mamma, det gör inge ont!"



Lite bättre idag



Min egen lilla epilepsiål



Kommentarer
Postat av: Linnea Nilsson

Haha. Känner så väl igen mig! Värre blir det när tvåan blir större. Nu har jag fullt upp att jaga två st, hindra den mindre att stoppa allt och jag menar ALLT som kan finnas på en byggarbetsplats i munnen. Oftast frigolit men även småsten och blommor går bra. Sedan psykiskt terror när båda ska äta och skita samtidigt. Gahh. Bara en månad kvar av mamma"ledigheten".

2011-05-13 @ 07:33:51
URL: http://linneakvarnstrom.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0