...trotsåldern! För nu verkar den vara på G på riktigt. Senaste nätterna har varit the nights from hell. Först trodde vi det var växtvärk, drogade ner barnet med alvedon och liniment, men det hjälpte föga. Han vaknar en gång i timmen hela nätterna, stökar, bökar och är jätteledsen. Man får inte peta i honom, utan han ska sitta i sängen och snyfta och tycka synd om sig själv tills han somnar om.

På dagarna är han skitsur och gnällig hela tiden, förutom på förskolan naturligtvis, där är han ju alltid en stjärna. Jag tror jag ska be någon ur personal flytta in i vårt förråd så vi kan stänga in honom där när han blir för jobbig. Jag har helt lagt ner att säga "nej" till honom. Man får försöka lura honom istället, eftersom nej verkar vara något slags keyword för honom. Då kör han klassiska tantrum-posen, slänger sig raklång på golvet, dunkar nävarna i golvet och kör avgrundsvrålet.

Men enligt förskolepersonalen är han inte det första barnet som beter sig så här när tvåårsdagen börjar närma sig. Samtidigt som de vill fixa allt själva vill dom fortfarande vara lite bebis och sitta i famnen, mysa och blir lite fundersamma. Mayhem är tydligen inte riktigt lika glad och hejig som han brukar vara utan har mer blivit en myspojke, vilket han inte varit tidigare.

Jag hoppas i alla fall att nätterna ordnar sig snart. Att är som en liten citron om dagarna kan jag leva med, han är ju två, känns lite som att det hör till.

Men om någon vill köpa en bättre begagnad halvfinne så kom med ett bud så kan vi diskutera...