En sån där jävla jobbig årskrönika

Sitter framför vår alldeles nya mini-PC och njuter av att ha jullov! Ska inte ens tänka på jobbet förrän den 7:e januari. (Då jag känner mig själv inser jag naturligtvis att det inte kommer att funka, men what the heck...)

Det har varit ett mycket intressant år hittills och det är inte riktigt slut än. 2009 började med att jag fick ett jobb. Ett riktigt jobb som jag faktiskt var utbildad till. Nåja, jag var inte riktigt färdig, men jag fick jobbet iaf. Det varade bara en termin men det var ändå ett jobb! Mitt jobb! Hade jag inte haft Erika att trakassera hade det antagligen gått åt h-vete men jag lyckades ta mig igenom vårterminen.

Mayhem blev ett, lärde sig att hunden är hans bitch i alla lägen och påbörjade projekt "driva-mina-föräldrar-till-en-för-tidig-död-orsakad-av-hjärtproblem".

Vi inledde sommaren med en välbehövd finsk semester, en massa öl och sena kvällar. Jag fick världshistoriens bästa födelsedagspresent av finnen - biljetter till att se Social Distortion LIVE! Slå det om ni kan! (Nä, jag visste väl det!) Födelsedagen var för övrigt en av de bästa hittills. En riktig fjortisfylla, sminkning på tåget till Helsingfors med finnen som spegel och halsandet av cider för att uppnå lämplig promillehalt inför konserten i baksätet på en taxi som framfördes smått hetsigt på Helsinkis smala gator. Man är aldrig för gammal för att hoppa runt i en mosh pit i vild glädjeyra. Bara så ni vet.

Några veckor efter hemkomsten slutade vi vara sambos och övergick till att bli äkta makar. Ett bröllop vars like nog aldrig skådats. Finnen passade på att fylla 30 samma helg så det blev baluns så det hette duga. Och alla var där. Alla som räknas i alla fall. Och nej, det var inget rysch-pysch, brudtärnor eller bridezilla-tendenser. Det var bara en stor, jävla fest.

Hösten påbörjades med arbetslöshet som snabbt utbyttes till TVÅ heltidsarbeten. Varav det ena är ett jag hoppas jag får behålla länge, länge, länge. Men det återstår att se, tänker inte ta ut något i förväg. Men aldrig har jag haft arbetskollegor som fått mig att ramla av stolen av skratt eller pushat och hjälpt mig så mycket som nu. Det andra heltidsarbetet är (thank God!) avslutat nu. Efter mycket hårt arbete och huvudbry är examensarbetet klart, färdigt, finito, finit!



Vad händer härnäst då?

Jag försökte börja ta tag i min träning i höstas, men på grund av ovan nämnda heltidsarbetEN gick det inte som jag tänkt. Min kropp är inte ens i närheten av toppformen, musklerna har rasat vilket lett till att jag ser ut som ett benrangel. Proteinpulver, nya skor och träningshandskar står på inköpslistan inför mellandagsrean. Nu ska det bli ordning på torpet igen. Okej, jag vet inte om jag vill se ut som en snaggad truckerflata utan hals igen, men vältränad ska jag bli.

Har lovat mig själv och instruktören att inte gå ut för hårt, och ingen vanlig människa skulle väl tycka att fyra gympass i veckan är för LITE, men det gör jag. Träningen är dessutom i dagsläget splittad på två dagar istället för tidigare fyra. Det vill säga, mindre fokus på varje muskelgrupp, något som stör mig enormt. Men jag vet vad som händer om jag gör det på mitt sätt. Då slutar det med överträning och en GodCilla som inte kan räta ut armarna på grund av alldeles för tajta biceps.

Jag är fullt medveten om att det mycket väl kan vara en omöjlighet att komma upp i fem-sex dagars träning i veckan igen (typ 10-12 träningspass i veckan), men man kan ju alltid försöka...

Vikten ligger just nu på 62 kg. Förhoppningsvis 70 innan sommaren. Wish me luck...

Kommentarer
Postat av: Marie

Du måste vara den enda människan på jorden som satsar på att GÅ UPP inför Beach 2010. ;)

2009-12-22 @ 09:21:40
URL: http://rudies.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0