Vi gav oss iväg 21.45 på torsdagkväll och kom fram till Talma typ tolv timmar senare...Jag har aldrig svurit mer över att finnen inte har körkort, men jag är så awesome så jag fixade att köra nonstop, laddad med abnorma mängder energidryck och några korta bensträckare. Oulu-Jyväskylä är rena döden, den vanligaste dödsorsaken där måste utan tvekan vara att folk somnar framför ratten. Trettio mil skog kan ta livet av vem som helst, framförallt när sjutton av dom milen framförs i spöregn...

Home sweet home. För ett tag iaf.

 

Vi inledde semestern på lördagen med en tur till Borgå där vi strosade runt lite och besökte några loppisar. Kom hem flera fynd rikare. Finnar kan, till skillnad från svenskar, prissätta vettigt när det gäller second hand och loppis så vi passar alltid på när vi är här.

 

Igår drog vi till Lintsi, naturligtvis. Ett måste när man är här. Ingen semester utan ett besök till Linnanmäki.

 

Jag har sen ett tag tillbaka (läs några år) haft problem med en av mina visdomständer i överkäken. Jag brukar få små episoder då den växer, vilket leder till att hela käken blir stel, öm och jag har svårt att öppna munnen. Senaste gången det hände trodde mamma att jag var onykter när jag pratade med henne eftersom det blir svårt att artikulera när man inte kan använda munnen ordentligt.

Så nu har jag haft en sån där episod igen. Men det var värre än vanligt. Det kändes som om alla mina tänder i överkäken var på väg att klämmas sönder och jag blev stel hela vägen ner i halsen och hade svårt att svälja. Så jag bokade tid hos tandis. Var där igår, träffade en väldigt hurtig spansk tandläkare som tog en röntgenbild, konstaterade att tanden i princip var full med karies och dessutom växte horisontellt och klämde mot tanden bredvid. Han erbjöd sig tillochmed att ta bort den på en gång, men dum som jag var tackade jag nej. Framåt kvällen blev det så illa att jag inte kunde vrida huvudet för käk- och nackmusklerna var så stela så det var bara att ringa i morse igen.

Nu är den i alla fall ute, och det var så skönt! Jag har dragit närmare hälften av tänderna i min mun, så det har jag inga problem med. Jag kunde verkligen känna hur spänningen i käken släppte så fort tanden var ute, Gud så underbart! Ungefär som när man är jättejättejättabajsnödig och äntligen får släppa lös när man kommer till en toalett...

Dock såg jag ut som om någon hade kört in en tennisboll i käften på mig, Jani höll på att dö när jag kom hem. Nu har bedövningen släppt, svullnaden är nu mer "som en fylld vattenballong" som Jani uttryckte det och jag har faktiskt inte ont alls. Jag tackar för att jag fått sånt bra läkkött i munnen. När jag opererade bort visdomständerna i underkäken sa den finske tandläkaren att jag skulle ha jävligt ont, vara svullen och antagligen helt blå. Inget av det inträffade och tandläkarstudenterna som utförde ingreppet var chockade när jag kom tillbaka på efterkontrollen.

Det har framförts vissa klagomål (framför allt från specifika, lilahåriga grannar) att jag har lidit av bloggtorka under sommarmånaderna, så det är väl bäst att jag uppdaterar vad vi hållit på med i sommar....

För det första har jag jobbat lite natt under sommaren. Det enklaste sommarjobb jag någonsin haft. Det var dessutom fantastiskt skönt att komma ut och göra nåt annat än att bara vara med ungarna hela tiden. Det har dessutom varit en extremt bra sommar, så så mycket datortid har det faktiskt inte blivit.

Pooparella har iaf gått från litet, megabajsmonster till mellanstort megamatkräksbajsmonster. Seriöst, den här ungen bara spyr, spyr och spyr. Dock endast ersättningen, den vanliga maten som hon börjat smaka på stannar kvar. Vi gick, på inrådan från BVC ganska snabbt från smakportioner till hel portion vid lunch eftersom hon växer som ett odjur och behöver få i sig ordentligt med mat. Jag menar, en hel burk grönsaker till lunch och en hel portion gröt + en halv banan till middag är ju rätt rejält...Och när det inte finns mat i närheten äter hon gärna på nåt annat. Sina händer, fötter, leksaker eller Emmi om hon råkar befinna sig inom armlängds avstånd...

Hon lever dessutom rätt kraftigt över sina förmågor och kämpar ihärdigt med att försöka krypa, vilket naturligtvis inte alls går särskilt bra och gör henne duktigt förbannad.  Men still ligger hon i alla fall inte. Precis som hennes bror var i samma ålder. Vi verkar dock vara förskonade från det eviga hoppande som Harry utsatte alla i sin närhet för. Jag har nog aldrig haft så starka armmuskler som när Harry var liten. Att sitta i knät var en veritabel omöjlighet. Han skulle hoppa. Hoppa, hoppa, hoppa...Tovan bara står där och kör backhopparstilen.

Harry har inbträtt den beryktade treårstrotsen på riktigt. Han kan vara en riktig liten skitunge till och från, i dubbel bemärkelse. Han är konstant skitig och täckt i sand och har ett humör som inte är att leka med. Han har dessutom utvecklat en extrem fobi för allt vad småkryp heter, vilket har lett till att han numer sover med flugsmällan i sängen...Han har dessutom upptäckt att det är rätt kul att underhålla lillasyster, vilket han gärna gör dagarna i ändå. Han är väldigt noga med att påpeka att det är HANS bebis, och inte min så fort han får tillfälle. Detta har lillasyster inget emot eftersom hon tycker att Harry ungefär är det roligaste som Gud satt på jorden. Ibland räcker det med att han befinner sig i samma rum för att hon ska tjuta av skratt.

Två rätt så blasé barn...

 

Tove är sjuk. Doktor Harry tar hand om det.

Lobotomi?

 

Och så en öronkontroll

 

Hjälper till med allt. Utmärkt hushållerska.

Spiders A'hoy för er känsliga...

Igår tog jag äntligen tag i saken och städade balkongen. Kändes kanske lite overkill eftersom sommaren typ nästan är slut, men wtf...Eftersomvår balkong är någon slags samlingsplats för alla Janis sportgrejer blir det rätt fullt om man slår i hop med alla Harrys femtielva tusen leksaker.

Till saken hör att Tuna är nåt slags högkvarter för Lockespindlar/Långbensspindlar (vad ni nu vill kalla dom). Som tur är är jag den enda i familjen som inte lider av minsta lilla tillstymmelse till spindelfobi så det faller sig rätt naturligt att jag tar hand om balkongen. Att jag inte är rädd för spindlarna gör dock inte mig mindre irriterad på att dom ränner runt. Framför allt i dagsläget när vi har en treåring som tror att alla blomflugor i världen är ute efter att mörda honom...

Harry har en rund tygcylinder från IKEA som han har sina bollar i på balkongen. Kan ju säga att avskakandet av den ledde till att det FLÖG spindlar till höger och vänster. Bara tur att ingen av mina kära vänner, Therese, Marie, Dampen eller Sofi var här...Av någon rätt snuskig anledning hade de även bosatt sig på Janis hockeysusp. Ewwwww....

Nu är det iaf sopat och skurat och jag har absolut inga förhoppningar överhuvudtaget på att spindlarna INTE kommer tillbaka. Men å andra sidan, ett hus med spindlar är ett friskt hus...

Jag låter bilderna tala för sig själv...

Potatispuré med ersättning för första gången

 

Hugger efter skeden, precis som en viss annan Meskanen gjorde

 

So we're back at messy-face-hell again...

 

Men ärligt talat, hur gott är potatis egentligen? När Harry var liten var jag noga med att maten skulle smaka mycket (det går alldeles utmärkt att åstadkomma utan alltför mycket kryddor, om man bara har rätt råvaror och det är inte farligt för bebisarna), så imorrn ska jag blanda potatis och sötpotatis och så ska jag köpa hem massor med palsternacka, kålrot och rotselleri. Rotselleri och palsternacka var Mayhems bebisfavoriter. Det och lever. Lite mysko har han alltid varit...

Blev lite wild and crazy idag och köpte überbillig hårfärg på Willys. Polsk, naturligtvis. Allt som går loss för priser som ligger typ mer än 50 % under marknadsvärdet måste naturligtvis komma från de gamla öststaterna. Slabbade just i eländet, får se om håret sitter kvar när det ska sköljas ur om en halvtimme eller så.

Man måste ju vara snygg när man ska ut och svira sina håriga, vilket är tanken i morgon kväll (och nej Therese, jag har ÄNNU inte bestämt vad jag ska ha på mig. Det blir ett senare bekymmer. Typ klockan fyra imorrn-bekymmer...)

De senaste dagarna har vi njutit av fint väder och tillbringat större delen av tiden utomhus. Jag har tillochmed lyckats bli brun. Både mor och syster är chockade. För er oinvigda så är jag smått immun mot solen, det händer liksom ingenting hur mycket jag än försöker. Jag kan vara ute en hel dag och när jag kommer in kan jag få för mig att jag har bränt mig, men morgonen därefter är jag lika porslinsvit som vanligt. Oh joy!

Idag blåser det och är svalt ute. Men jag klagar inte, efter att ha tillbringat senaste dagarna i en kokande kittel känns det rätt uppfriskande att kunna andas luft som inte är upphettad så pass att syret i princip hinner förångas innan det når lungorna...Eftersom Tuna förvandlas till en kokande kittel när temperaturen överstiger 20 grader begav vi oss ut till byn för att kunna svettas och vara äckliga utan att folk behöver se på eländet.

Asså...det är typ varmt. Typ 33.8 grader på uteplatsen. Inte ens hunden vill gå ut. Vi har haft grinden öppen hela dagen och hon har inte ens försökt smita. Mayhem har lyckats bränna sina öron, trots idogt insmörjande. Måste införskaffa solhatt, kepa duger inte. Som tur är är han som sin far och bränner sig väldigt sällan, jag har aldrig sett honom solröd förut. Vanligtvis ser han bara smutsig ut. Finnen påstår att det beror på att han är tattare, fast jag tycker inte han är särskilt tattig...

Det är iaf för varmt ute om man är 12 veckor gammal, så pooparella har fått tillbringa större delen av dagen inomhus där hon har legat och smygbajsat när man minst anar det. Inte en min och inte ett ljud gör hon. Det bara kommer...

Som Gert Fylking skulle sagt: "Äntligen!"

Jag var som ett litet barn på julafton i torsdags då jag fick åka och träna för första gången på hur länge som helst! Har dessutom satt upp ett mål. Nästa vår ska jag springa vårruset eller statsmaran. Bara jag springer nåt lopp iaf, det var jävligt länge sen sist nu...

Torsdag:
Concentration curls
vanlig hantelcurl
skivstångscurl
shrugs
stående vadpress
sittande vadpress
plankan
crunches

Fredag:
Chestpress med hantlar
stående flyes
deltoids
plankan (jag hade blodsmak i munnen till slut...)
crunches
löpning från stan hem

Jag bangade riktig bänkpress, känner mig inte riktigt stabil än, så jag tar det nån dag när Dampen är med istället. Däremot kände jag mig riktigt nöjd med löpturen hem. Sprang på asfalt hela vägen och benhinnorna sa inte emot en enda gång, idag har jag bara lite träningsvärk framsida lår och i ljumskarna. Däremot sa mina höfter emot lite när jag körde stående vadpress i torsdags, och jag körde ändå bara 40 kg för att mjukstarta lite. Har bokat en tid med Stina på tisdag så att hon ska få hjälpa mig med att få till stabiliteten i bäckenet.

Nu ska jag gå upp minst åtta kilo. Bara muskler...

Ja, då var det Mayhems tur. Upptäckte en prick på varje arm och en på magen när han kom hem från dagis igår. Var först osäker eftersom han inte har nån feber och är lika crazy som vanligt. Men på kvällen var det sex prickar...Och man måste ju inte få feber, eller så kan den komma sen. Så är det någon som vill ge sina ungar en släng vattkoppor så är det bara att komma hit...Jag hoppas bara att Meskanen junior jr slipper det. Jag har ogärna en tremånadersbebis med vattkoppor.

Amningen alltså. Jag är ledsen, men jag och amning går inte ihop, så är det bara. Det var så med Harry och det är så med Tove. Jag känner mig instängd, stressad, låst och en massa andra otrevliga saker när jag måste amma. Jag blir sur och grining, sitter och kollar klockan var femtonde sekund och dessutom rasar jag lite väl mycket i vikt. Och det märks på bebis när mamma är stressad, då blir hon också stressad. Inte ens syntocinonsprayen funkar på mig. BM gissade att det har att göra med att jag har för mycket adrenalin i kroppen, så oxytocinet får ingen effekt...

Så nu är hon precis som sin bror ett flaskbarn. Men hon började en knapp månad tidigare än Harry. Nu är både mamma och barn mycket gladare och lugnare. Jag vet inte om det bara är en tillfällighet, men efter att ha gett henne ersättning i typ två dar började hon gurgla, jollra och le åt precis allt hela tiden, nåt hon varit extremt snål med fram tills nu.

Dock är det önskvärt att flaskbarn bajsar en gång om dagen. Bajsbyxan (eller Pooparella som finnen kallar henne) har inte bajsat idag, så jag vet vad som väntar imorrn...Jag tycker hon kan klara av det när moster är barnvakt imorrn medan jag och Mayhem är på treårskontroll. Det tycker jag låter som en utmärkt överenskommelse.

Ja, Marie upplyste mig om att jag tydligen har ett virus på bloggen, så den nya designen fick åka i papperskorgen. Det blir till att  göra en helt ny från grunden. Ingenting laddas ner här igen...

Är jag verkligen den enda som hör det?

 

versus...

 

 

Fast till Fredrik Kempes försvar: Ingen är väl så urbota korkad att de tror att de kan vinna ESC genom att plagiera LILI & SUSI? (Maj gaaaad!)

Jag skäms dessutom när jag inser att jag fortfarande kan texten utantill. När var dom här poppis? När man var en sådär sju-åtta år...Bajsbyxan börjar i alla fall gråta varje gång jag föröskt spela låten nu. Lite smak verkar hon ha...

Varför ska det vara så svårt för vissa att vara lite vuxna ibland? En bitchslap för att komma tillbaka till verkligheten. Och så ett skratt åt det efteråt är vad som krävs.

Och så skulle det vara trevligt om treåringen informerat att han svingat iväg nycklarna någonstans INNAN vi klär på oss och tänker ta en mysig biltur.

Mayhem springer runt i vardagsrummet med ett pappersflygplan och låter "Vrrrrrrrhhhhoooo". Jag plockar lite i hans rum då han plötsligt stannar och utbrister: "Det låter så vackert!" Vad är det som låter vackert undrar jag. "Mitt flygplan!"

Vissa föredrar klassisk musik, en del hårdrock, andra njuter av tystnaden i en skog. Harry har tydligen en förkärlek för sin egenkomponerade onomatopoesi. Smaken är som baken...

Ja, jag vill inte påstå att jag inte älskar mina barn, men som min kloka vän Linnea sa när hon varit tvåbarnsmamma ett tag "Ja, man har ju inte lika mycket tid som när det bara var en."

Så för er som undrar följer en ungefärlig sammanfattning av hur en dag i en typ-trettioårig kvinnas med skiftarbetande make liv kan se ut...(Detta är en dagisfri dag. De dagarna då det är dagis görs samma sak, fast tre gånger så fort med en smått stressad mamma).

07.00 Väcks av att ett blont yrväder står med näsan tryckt mot ens ansikte och deklarerar att han vill se barntv. Alternativt sitter samma yrväder i soffan och vrålar samma önskan om och om igen tills han blir uppmärksammad. Aningen svårt att ignorera. Till detta hör att barnet i fråga har ett fruktansvärt morgonhumör och därför inte bör åsidosättas.

07.30 Försöker amma en bebis som tycker att omvärlden är jävligt mycket intressantare än mammas bröst och därför försöker äta och titta på allt samtidigt. Not a good combination. Man får dessutom inte ha ögonkontakt med henne när hon äter eftersom det leder till att hon slutar tvärt och bara ligger och låtsas som om det regnar. Samtidigt står yrvädret hoppandes i soffan och upprepar "jag vill ha macka, jag vill ha macka, jag vill ha macka!" Och nej, jag ger honom inte frukost innan jag ammar. Han äter inte så tidigt på morgonen, trots att han tror att han är hungrig.

08.15 Funderar på om treåringen är hälften katt eftersom han uppenbarligen försöker lapa i sig sin kaviarmacka istället för att tugga. Det hela slutar med att det ligger blöta, kladdiga smörgåsbitar överallt och han tigger efter mer. Känns som om vår brödkonsumtion skulle minska drastiskt om han skulle lära sig äta som en människa.

08.30 Försöker övertala treåringen att snoppen faktiskt är färdigluftad nu. Nattblöjan har oftast slängts av innan han väcker mig. Han har lite svårt att förstå att den partial-nudity-stil han eftersträvar inte riktigt passar sig i den moderna världen. Jag försöker vara liberal, men man kan inte gunga med rumpan bar i sandlådan på gården.

Ger upp och byter blöja och kläder på bebis istället. Ni kan ju få för er att det är enkelt, men då hon utan undantag alltid drabbas av vad som endast kan liknas vid epilepsianfall varje gång hon hamnar på skötbordet är det lite utmanande. Vi brukar hinna få på och av ett och samma byxben ungefär sju gånger innan allt är på plats. Strumppåträdandet har vi löst så att jag försöker hålla upp strumpan ungefär på det ställe där jag tror att hon kommer att träffa nästa gång hon sparkar vilt omkring sig. Om någon har en spastisk ål som behöver blöjbyte så är det mig ni ska ringa...

09.00 Anstränger mig för att lyckas få på treåringen kläder. Detta är inte precis lätt då han har ett koncentrationsspann som liknar en dement guldfisks vilket i sin tur leder till att kläderna oftast hamnar på fel ställe. Det hjälper inte heller att han tvunget ska informera mamma om de sjutusen livsvikta fakta han insett under natten samtidigt som kläderna ska på.

09.15-10.00 Hinner bygga typ femton legotorn, reparera pajade legobilar femtielva gånger samtidigt som mina öron blöder eftersom barnet i fråga absolut inte kan vara tyst i två sekunder.

10.00-12.00 Utelek i sandlådan. Jag hatar gungställningar innerligt av hela mitt hjärta och skulle vilja go Hiroshima on them, men jag biter mig i tungan istället. När ska ungen lära sig gunga själv? Springer maraton mellan två barn som av någon anledning alltid vill ha uppmärksamhet precis samtidigt.

12.00 Lunch. Det är nu en fantastiskt näringsrik och ekologisk rätt snabbt ska slängas ihop. Nejmenasså vi struntar väl i det där med näringsriktig och hyllar uppfinnaren av halvfabrikat istället. Mamma Scan, we love you! Denna måltid blir även lidande eftersom yrvädret är så uppe i varv att maten intages på väldigt kreativa sätt. Helst halvliggandes på stolen med fötterna vilt viftande samtidigt som han ska berätta ungefär en gång i minuten vad han heter. Det hela slutar med att maten oftast hamnar någon helt annanstans än i magen. Behöver jag nämna att hunden aldrig varit så lycklig som efter vi skaffat barn?

12.30-17.00 Mer utelek, varvat med amning, torkande av snor, blod och bebiskräks. Jag förtrycker stressen och förtränger att jag har en växande tumör någonstans i hjärnan...

17.00 Middag. En rätt som både jag och vilddjuret är lite bättre på. Jag är bra på att laga rejäla middagar och på grund av hans tidigare näringsintag (läs lunch) är han oftast vrålhungrig vid den här tiden. Det leder till att han kastar i sig maten och oftast äter mer än en medelålders, lönnfet byggnadsarbetare.

17.00-19.30 Mer utelek. Ju tröttare han blir, desto klumpigare blir han. Om det uppstår blodvite under dagen (vilket det oftast gör i Mayhems fall) så händer det den här tiden. Senast igår stoltserade han med en rejäl fläskläpp och ansiktet fullt av skrapsår. "Mamma jag vill leka meeer!" Dock anser jag att ett ansikte täckt av blod bör rengöras innan barnet släpps lös igen.

19.30 Släpar in en unge som inte fattar att han är trött och att det faktiskt är kväll. Nackdelen med att bo i den här landsänden är att solen inte går ner och det därför är ljust. Att det är ljust ute betyder i en treårings hjärna att det absolut inte under några omständigheter kan vara kväll.

20.30 Lugnet infinner sig. Det stora barnet sover, det lilla barnet sover. Oftast. Hon kan dock vara något av en nattsuddare och är då på sitt allra bästa solskenshumör denna tid. Även fast jag inte är särskilt blödig har jag inte hjärta att försöka sova en dam som ligger och skrattar och ler åt precis allt hela tiden. Att jag är tröttare än döden själv är hon totalt ointresserad av.

23.30 Stapplar i säng och somnar omgående.

...så tänker jag fippla lite med desigen. Ber om ursäkt för röran...

Jag drabbades av en sommarchock i morse och, likt mina fränder här uppe i norr kastade jag kläderna. Inte bokstavligt talat, men jag vågade till och med ta av mig fleecetröjan när jag promenerade hem från dagis. Mjölkstockning? Vårförkylning? Bollocks to them, jag vill ha lite värme!

Var dessutom så himla klurig att jag gjorde bort att husmodersarbete inomhus på förmiddan när Mayhem var på dagis och blev sjungen (sjungd? Varför kan jag inte sånt här, jag är lärare...) för. Det blev sen en lång, trevlig promenad från dagis. Inte avståndsmässigt, dock tidsmässigt. Det blir lätt så när två treåringar ska undersöka varenda liten myra de råkar se (eller inbillar sig att de ser) på vägen hem. Sen tillbringades hela eftermiddan samt större delen av kvällen ute på gården. Om någon skulle råka utplåna varenda gungställning på jordens yta skulle jag inte klaga. Men Mayhem skulle nog bli aningens besviken. Cykeln han fick av mormor och morfar brukas flitigt och fart har han så det räcker och bli över. Trogen sitt namn följer kaos och hysteri när han cyklar då han inte riktigt insett vad bromsarna är till för utan gladeligen vrålar högt och cyklar in i alla folkanhopningar eller kompisar som råkar komma i hans väg. Men som Therese påpekade: "Han säger ju faktiskt 'här kommer jag!'", så jag kan ju inte riktigt säga att han inte förvarnar objekten som befinner sig i hans väg...

Ja, den där cykeln ja. I lördags var det kalas, och i år blev det ett alldeles lagomt kalas. Harry hade beställt en Tiggertårta, så det fick han. Den blev så sliskig att det drog i kinderna när man åt, men snygg var den. Han fick äntligen sitt efterlängtade storpojkelego och är nu en stolt ägare av en LEGO-brandstation som hans föräldrar fick gräva djupt i plånboken för att kunna betala. Jag fotade lite, men sladden ligger i byrån i hallen och jag orkar tamigfan inte gå och hämta den, så det får bli en annan dag. Nån dag då det är dåligt väder kanske...

Egmont har idag en dominerande plats på marknaden för tidningar som riktar sig till barn och unga. Med dominans kommer makt och med makt kommer ansvar.
(Egmont samäger distributionskanalen Tidsam och har nu 9 magasin för barn och 16 serietidningar.)

Vi vill att Egmont slutar att begränsa möjligheterna för flickor och pojkar!
Vi vill att även pojkar som tycker om söta djur och att pyssla ska kunna känna sig inkluderade i en tidning om detta.
Vi vill att även flickor som tycker om fotboll och sport ska kunna känna sig inkluderade i en tidning som handlar om det.

Framförallt vill vi att tidningarna ska sluta utgå från förlegade och förminskande traditionella könsroller som skapar färre möjligheter för både flickor och pojkar och ett sämre samhälle för oss alla.

Vi vill att Egmont tar sitt sociala ansvar och drar in sina nya tidningar Emma och Goal!

Ge barn 100 möjligheter - istället för 2.
För alla barns framtid!

Initiativtagare: OLIKA förlag

Skriv på här för höge farao!

Hälsningar från mamman som har en treårig son som älskar sina rosa tights, att göra halsband, lägga pärlplattor och inte går någonstans utan sin älskade nalle. Med dottern som blir kallad "prins" i tid och otid av främmande människor och råkar vara skitsnygg i fina, blåa bebiskläder.