Vi har en väldigt frustrerad liten dam här hemma. Hon försöker just nu göra en massa saker som hon inte kan och vägrar lyssna på sina kloka föräldrar som föreslår att hon ska vänta lite. Hon kan inte krypa, men försöker väldigt gärna. Problemet är bara det att hon inte riktigt insett att förflyttning framåt kräver att både under- och överkropp samarbetar. Det räcker inte med att skjuta in knäna under magen och spjärna emot med tårna. Det resulterar allt som oftast i att hon hamnar i halvbrygga med rumpan rakt upp i vädret och näsan rakt ner i golvet, vilket gör henne heligt förbannad. Hon förflyttar sig ju, och vi har inte riktigt förstått hur. Hon ligger väldigt sällan kvar där man lämnat henne och vi fattar ingenting. Det verkar handla om någon slags sidledes, maghoppsrörelse. Jag har försökt förklara att man inte tar sig någonstans om man lägger sig på mage och lyfter upp armar och ben i luften, men det verkar funka för henne. Har man en sån stor och rund mage som hon har går det tydligen bra att vagga sig fram på den. Typ misslyckad larvgång...

Hon äter på allt. Sina händer, sina fötter, pappas fötter, leksaker, kläder, ja i princip allt som råkar komma i hennes väg. Hon lyckas ganska ofta fastna i sina leksaker, typ lirka in benen och fötterna i dom och så ligger hon där som en levande skallra och fattar ingenting. Det är även dags för nya nappar, storlek större eftersom hon (precis som hennes bror gjorde) har kommit på att det är jättekul att köra in hela nappen i munnen, sköld och allt...

Mat äter hon som en mindre häst. Så länge det finns mat i tallriken så gapar hon, därför måste vi liksom begränsa intaget en aning, annars skulle hon svälla upp som en ballong. Jag tycker liksom att 2/3 stor burk mat räcker tilll lunch om man är fem månader, även hon själv nog skulle kunna äta upp hela burken, och då menar jag inte bara maten i burken.

Sitter gör hon nog ganska snart. Ger man henne en leksak kan hon sitta korta stunder om hon får luta sig framåt. Någon balans när hon rätar på ryggen finns det däremot inte. Hon har en väldigt bra, fyrkantig stor skallra som hon gärna sätter mellan fötterna och sitter/ligger över.

Vi har börjat styra hennes sovande lite mer också. Fram tills nu har hon somnat överallt när hon känt att hon varit trött, men inte nu längre. Och sover hon inte blir hon ett rabiat litet monster som man helst vill gömma någonstans en stund. Som Harry säger: Mamma! Ta bort bebisen! Hon låter! Så nu är det minst en lur på förmiddagen och en på eftermiddagen som gäller för att hennes föräldrars psykiska hälsa ska ta allt för stor skada.