...är ungefär vad jag har lyssnat på dagarna i ända den senaste veckan. För er oinvigda drabbas lärare varje höst av höstlovssjukan och måste unisont stanna hemma och dra fötterna efter oss (ja, ja...Vi jobbar lite. Men bara lite...). Detta betyder att Mayhem Meskanen har varit hemma från dagis nästan hela veckan. Eftersom finnen har jobbat har jag umgåtts med denna sociala styggelse till 1½-åring i princip dygnet runt. Och jag har kommit till slutsatsen att jag nog borde tänka över vilken vokabulär jag använder runt honom eftersom det enda han säger till mig är "Mamma, sluta!", "Ei!" och "Nähä!"

"Ska Harry gå och sova?"
"Nähä!" (Följt av en våldsam huvudskakning och språngmarsch till andra sidan lägenheten)

"Nu byter vi blöja!"
"Sluta! Mamma sluta!" (Följt av en våldsam huvudskakning och språngmarsch till andra sidan lägenheten)

"Harry, släpp den där!"
"Ei!" (Följt av en våldsam huvudskakning och språngmarsch till andra sidan lägenheten)

Trots att han numer förstår enkla kommandon och inkallning och är en hejjare på apportering så är det vissa kontakter som fortfarande glappar. Till exempel betyder inte "Slå inte på hunden, klappa försiktigt" "Harry, stoppa in fingret i hundens näsa, öga, öra, rumpa (insert frivillig kroppsöppning) och vrid runt lite lagomt våldsamt"...Det hela brukar sluta med en vänskaplig brottningsmatch i fåtöljen följt av att Ronja sonika sätter sig på sin lille plågoande. Man skulle kunna tro att detta får små barn att bli rädda och gråta...Men nej, det här lilla barnet skriker av skratt, nyper henne i rumpan och tycker hon ska brottas mer...

En vacker dag när jag har mer tid ska jag lägga upp bilder. En vacker dag när jag har mer tid ska jag även skriva en roman...