Jag kan ju inte sitta här och klaga på mitt bristande intresse för min egen blogg utan att göra nåt åt det nu när jag faktiskt har lite tid över. Monstret har blivit kidnappad av mormor och morfar över helgen så jag och finnen ska ägna oss åt diverse vuxna aktiviteter (ja, ni får tolka det precis hur ni vill) och jag ska sova heeeela långa natten ända tills jag vaknar av mig själv imorrn.

Träffade Erika idag för att diskutera ex-jobb. Ni kan ju gissa hur bra det gick. Känns som om ju mindre tid vi har på oss till dagen D, desto mindre får vi gjort. Vi kunde naturligtvis inte låta bli att kackla om det faktum att vi nu faktiskt ska bli kollegor och då kommer att ha myyyycket mer tid att träffas på jobbet och skriva (asg(rofl/ramlaravstolenpgaskratt. Som om det någonsin skulle hända.)

Finnens beach-body-2009-projekt går f.ö långsamt framåt. Hans utseende påminner fortfarande om en blandning av cousin It från the Addams Family och en nordisk barbapappa men midjemåttet har nog minskat nån centimeter i alla fulla fall. Just i detta nu är han ute på isen och glider precis som nästan varje ledig kväll han har medans jag sitter hemma i soffan och känner mig extraordinärt blobbig. Men nu när jag faktiskt ska börja jobba har jag lovat mig själv att ta tag i träningen igen. Jag kommer ju ändå vara inne i stan så nu har jag inga ursäkter längre. Skärpning tamigfan!

Annars är allt som vanligt. Totalt kaos, men jag börjar vänja mig vid det här laget. Terminatorn far runt på golvet som en speedad chihuaha och tuggar på allt han kommer åt. Mr. Jag-har-inga-hämningar-whatsoever har dock fortfarande problem med gravitationen. Om man klänger sig upp mot fåtöljen och sen slänger ut armarna i luften så ramlar man. Och det innebär i 99 % av fallen att man slår sig. Isaac Newton vrider sig i sin grav...Jag vet inte om normala spädbarnsterminatorer har grepp på att dom inte är dvärg-jedis och kan få saker att flyga till dem med hjälp av tankekraft men den här terminatorn har inte det. Att sen varje möbel och attiralj i lägenheten får agera pseudoförälder när finnen jobbar är ju en helt annan historia. Kryper fram till TV-skåpet. "Paaa-paa?" Nehej...Kryper till bordet och suger lite fundersamt på benet för att sen titta på det; "paaa-paa?" Nej, inte det heller. Titta intensivt på gosedjuret; "paa-paa?" Kanske jobbar förälder nummer två för mycket när barnet börjar ersätta honom med möblerna?