Hörselkåpor någon?
Så här ser mitt liv ut just nu: Monstret vaknar sådär halv fem-fem, hysteriskt skrikande. Göra välling, gå tillbaka till sängen, hoppas att monstret somnar om.
Svär för mig själv när barnet fortsätter skrika som om någon hällt kokande olja över honom, kliver upp igen, plockar upp barnet, sätter honom på filten i rummet och försöker stå ut med det konstanta gnällandet (seriöst, det gör INTE ont om man råkar spotta ut tutten och den nuddar ens lår...)
Drar iväg mig till jobbet, har halvtaskiga lektioner eftersom min hjärna är som havregrynsgröt pga brist på sömn...
Kommer hem, avlastar Dampen så att hon kan vila lite och slipper lyssna på det gnällande monstret.
Tar mig halvt medvetslös genom dagen med konstant bebisgnäll i bakgrunden
Försöker söva en hysteriskt skrikande son som beter sig som om spjälsängen är täckt med ormar när han ska sova, ger upp efter en timmes panikskrikande och ger honom välling varpå han kanske somnar om man har tur...
Somnar i soffan, blir väckt av Dampen och går och lägger mig.
Börjar om igen.
Nej, jag är inte på särskilt piggt, glatt humör just nu. Vad hände med den glada bebisen som var så självständig att man undrade om han var både döv och blind för omvärlden och gladeligen sov till halv nio om mornarna?
Svär för mig själv när barnet fortsätter skrika som om någon hällt kokande olja över honom, kliver upp igen, plockar upp barnet, sätter honom på filten i rummet och försöker stå ut med det konstanta gnällandet (seriöst, det gör INTE ont om man råkar spotta ut tutten och den nuddar ens lår...)
Drar iväg mig till jobbet, har halvtaskiga lektioner eftersom min hjärna är som havregrynsgröt pga brist på sömn...
Kommer hem, avlastar Dampen så att hon kan vila lite och slipper lyssna på det gnällande monstret.
Tar mig halvt medvetslös genom dagen med konstant bebisgnäll i bakgrunden
Försöker söva en hysteriskt skrikande son som beter sig som om spjälsängen är täckt med ormar när han ska sova, ger upp efter en timmes panikskrikande och ger honom välling varpå han kanske somnar om man har tur...
Somnar i soffan, blir väckt av Dampen och går och lägger mig.
Börjar om igen.
Nej, jag är inte på särskilt piggt, glatt humör just nu. Vad hände med den glada bebisen som var så självständig att man undrade om han var både döv och blind för omvärlden och gladeligen sov till halv nio om mornarna?
Kommentarer
Postat av: Marie
Öööööh.. Ett litet tips bara. Han kanske skulle sova bättre om ni inte fyllde hans säng med ormar..? Jag menar.. ja.. vissa tycker ju som inte om ormar.. men jag vet inte..
Postat av: Sara
Jag har faktiskt ingen koll på vad som är skillnaden, men jag tror det är bitarna.. Att 1-årsmaten är lite bitigare och vissa burkar är större. Men jag kör med dom 1 år åt Jonah och han äter det utan problem, dom stooora burkarna får han ner i magen lätt. Nämnde jag att min son är ett matvrak? Haha!
Trackback
