Tanken på att jag inte längre behöver tänka på att jag måste tänka på annat än jobbet känns fortfarande lite underlig. Här har man slitit som ett djur, våldsbrottats varje morgon med ett monster som av någon anledning tror att "nu ska vi ta på overallen" betyder "nu ska vi springa runt lägenheten och slita av oss strumporna", totalt negligerat sig själv och ungefär glömt bort hur den äkta hälften ser ut naken och så tar det bara slut med ett "Tack för en väl genomförd opposition."

That's it? Jag hade väntat mig fyrverkerier, champagne och åtminstone en liten våg från åhörarna under slutseminariet. Vad fick jag? Kåldolmar (som jag dessutom fick betala själv) till lunch i centrumrestaurangen och ont i magen på grund av för mycket kaffe. Examensarbeten är grymt underskattade. Jag ska inte sticka under stolen med att det känns som en sten har lyfts från mina axlar (jag ber om ursäkt, försökte komma på en bättre metafor, men jag har fått i mig alldeles för lite nikotin idag för att orka vara språkligt kreativ...). Jag har numer ETT heltidsarbete, jag har plötsligt fått fritid, något jag inte haft på ett jävla bra tag. Erkänner att jag fortfarande blir lite rädd när jag går ut på dagarna och det inte står nån och viftar med en metodbok bakom nästa hörn. Dessutom är jag ledig. När jag går hem från jobbet är jag LEDIG! Gud hur jag älskar det där ordet.

Grattis, hurra, cudos, bra jobbat och en massa annat. I rule.

---

Nu kommer nörddelen av bloggen. Den delen som får en del av den svenska befolkningen att vilja skjuta mig och den andra delen att kräkas av tristess.

Det har inte hänt så mycket med min viktuppgång än. Januari är the assfuck of all months och jag har inte råd att köpa proteinpulver. Övervägde att blanda till egna proteindrinkar men gav upp det på en gång. Jag skäms dock fortfarande lite varje gång jag går till gymet. Skäms för att jag är en svag, tanig benget som fjuttar på med småvikter som en bebis skulle orka lyfta. (I alla fall min f.d bebis som bär runt på sitt parkeringshus hela dagarna i jakt på den ultimata lek-och-stöka-ner-spoten). Körde benpress igår, 59 kg. Jag trodde jag skulle dö av skam. 59 KG! 59 KILOGRAM! För tre år sen var det 100. Efter detta blev jag så förbannad att jag sket i allt vad rim och reson heter och körde sittande rodd på närmare 60 kg. Det hela slutade naturligtvis med att finnen blev tvungen att ägna en halvtimme åt att knåda mina stackars latsmuskler innan sängdags för att jag skulle kunna röra mig. Jag vet att jag är dum, jag vet att man ska gå ut lugnt, men hur kul är det?

Idag ska jag plåga mina biceps istället. Jag kommer inte kunna klä på mig imorgon...

Ja, att Mayhem var relativt snabb på att börja prata har väl inte undgått någon. Han tog en välbehövlig paus när han skulle lära sig gå, och ibland önskar jag att den där pausen skulle ha hållt i sig aningen längre. Idag har han verkligen betett sig som en avkomma av något obeskrivligt, typ en korsning mellan en Duracellkanin och något långt mycket ondare. Efter att ha rivit ut i princip hela inredningen i köket sprang han runt med en tom sopkorg (urk) och vrålade "Pappa bajs, pappa bajs, pappa baaaaajs!" Another proud parenting moment som finnen senare uttryckte det.

Nej, han har inte kommit i kiss-o-bajsåldern än. Däremot är han inne i en rätt intensiv härmapafas då han härmar ALLT finnen gör och säger. Det jag håller på med är uppenbarligen inte nog intressant eller viktigt för att det ska vara värt att ens registreras i hans lilla hjärna. Men att pappa bajsar är tydligen så pass livsviktigt att hela världen ska få veta det. Om och om igen. Och sen lite till. Jag har nu vänligt men bestämt bett finnen sluta berätta exakt VAD det är han gör när han låser in sig där i hallen varje dag. Detta helt emot min egen teori om att barns språkutveckling är beroende av att man berättar för dem vad man gör. Snälla föräldrar som läser detta; tala aldrig om för era barn vad ni gör på toa, hur väl ni än menar. För då kommer hela världen snart att få veta vad som händer bakom lyckta dörrar. Vi kan inte heller längre säga åt Mayhem att det är bajs i blöjan när det faktiskt ÄR bajs i blöjan eftersom man då tydligen får höra "bajs" hela dagen lång...

På dagis är de så förvånade över att han pratar så mycket hemma men än så länge är relativt tyst där under dagarna. Än så länge...De kommer nog att undra när barnet i fråga börjar vråla "permobil!" när han blir arg, vilket är finnens barnvänliga variant av "perkele!"

Mayhem har för övrigt upptäckt Lady GaGa. Lady GaGa och visual effects-funktionen i Windows Media Player. Jag var lite osäker på om han drabbats av ett akut epilepsianfall eller om det var någon slags vild, afrikansk stridsdans han ägnade sig åt i eftermiddags när jag lät honom lyssna på musik. Var han nu skulle ha lärt sig vild afrikansk stridsdans tänker jag inte ens diskutera. Han verkar ju lära sig hemskt mycket nya spännande saker varje dag som jag inte har någon aning om. Till exempel att kylskåpet är ett utmärkt ställe att leka kurragömma i, och att det av någon outgrundlig anledning är ett krav att mamma ska peta en i örat när man ska sova. Vad kommer härnäst? Hebreiska för toddlers?

Sitter framför vår alldeles nya mini-PC och njuter av att ha jullov! Ska inte ens tänka på jobbet förrän den 7:e januari. (Då jag känner mig själv inser jag naturligtvis att det inte kommer att funka, men what the heck...)

Det har varit ett mycket intressant år hittills och det är inte riktigt slut än. 2009 började med att jag fick ett jobb. Ett riktigt jobb som jag faktiskt var utbildad till. Nåja, jag var inte riktigt färdig, men jag fick jobbet iaf. Det varade bara en termin men det var ändå ett jobb! Mitt jobb! Hade jag inte haft Erika att trakassera hade det antagligen gått åt h-vete men jag lyckades ta mig igenom vårterminen.

Mayhem blev ett, lärde sig att hunden är hans bitch i alla lägen och påbörjade projekt "driva-mina-föräldrar-till-en-för-tidig-död-orsakad-av-hjärtproblem".

Vi inledde sommaren med en välbehövd finsk semester, en massa öl och sena kvällar. Jag fick världshistoriens bästa födelsedagspresent av finnen - biljetter till att se Social Distortion LIVE! Slå det om ni kan! (Nä, jag visste väl det!) Födelsedagen var för övrigt en av de bästa hittills. En riktig fjortisfylla, sminkning på tåget till Helsingfors med finnen som spegel och halsandet av cider för att uppnå lämplig promillehalt inför konserten i baksätet på en taxi som framfördes smått hetsigt på Helsinkis smala gator. Man är aldrig för gammal för att hoppa runt i en mosh pit i vild glädjeyra. Bara så ni vet.

Några veckor efter hemkomsten slutade vi vara sambos och övergick till att bli äkta makar. Ett bröllop vars like nog aldrig skådats. Finnen passade på att fylla 30 samma helg så det blev baluns så det hette duga. Och alla var där. Alla som räknas i alla fall. Och nej, det var inget rysch-pysch, brudtärnor eller bridezilla-tendenser. Det var bara en stor, jävla fest.

Hösten påbörjades med arbetslöshet som snabbt utbyttes till TVÅ heltidsarbeten. Varav det ena är ett jag hoppas jag får behålla länge, länge, länge. Men det återstår att se, tänker inte ta ut något i förväg. Men aldrig har jag haft arbetskollegor som fått mig att ramla av stolen av skratt eller pushat och hjälpt mig så mycket som nu. Det andra heltidsarbetet är (thank God!) avslutat nu. Efter mycket hårt arbete och huvudbry är examensarbetet klart, färdigt, finito, finit!

---

Vad händer härnäst då?

Jag försökte börja ta tag i min träning i höstas, men på grund av ovan nämnda heltidsarbetEN gick det inte som jag tänkt. Min kropp är inte ens i närheten av toppformen, musklerna har rasat vilket lett till att jag ser ut som ett benrangel. Proteinpulver, nya skor och träningshandskar står på inköpslistan inför mellandagsrean. Nu ska det bli ordning på torpet igen. Okej, jag vet inte om jag vill se ut som en snaggad truckerflata utan hals igen, men vältränad ska jag bli.

Har lovat mig själv och instruktören att inte gå ut för hårt, och ingen vanlig människa skulle väl tycka att fyra gympass i veckan är för LITE, men det gör jag. Träningen är dessutom i dagsläget splittad på två dagar istället för tidigare fyra. Det vill säga, mindre fokus på varje muskelgrupp, något som stör mig enormt. Men jag vet vad som händer om jag gör det på mitt sätt. Då slutar det med överträning och en GodCilla som inte kan räta ut armarna på grund av alldeles för tajta biceps.

Jag är fullt medveten om att det mycket väl kan vara en omöjlighet att komma upp i fem-sex dagars träning i veckan igen (typ 10-12 träningspass i veckan), men man kan ju alltid försöka...

Vikten ligger just nu på 62 kg. Förhoppningsvis 70 innan sommaren. Wish me luck...

Jag är sämst på att blogga just nu. Två heltidsjobb plus tornadon där hemma tar på krafterna. Jag har i alla fall tänkt mycket senaste tiden. Tänkt på hur fruktansvärt dålig den svenska skolan är, eller snarare det faktum att den dagliga verksamheten inte stämmer överens med hela tanken bakom läroplaner och styrdokument för fem öre. Jag är lärare, jag misstänker starkt att jag är född lärare. Jag älskar mitt jobb, mina elever och mina kollegor men det är så mycket som bara är fel.

Man sliter flera år på lärarutbildningen och får höra så fina saker om den svenska skolan, lär sig planera, undervisa och tolka styrdokument. Fine, problemet är bara det att de ramfaktorer och resurser som faktiskt måste finnas för att kunna bedriva undervisning i linje med läroplanen inte finns. Enkelt uttryckt skulle jag kunna säga att studenterna på lärarutbildningarna i Sverige blir grundlurade från och med den allra första föreläsningen.

Allt vi gör (borde?) ska ha stöd i läro- och kursplanerna. Visst låter det fint? Vad gör man då när det i kursplanerna står att eleverna ska kunna söka använda digitala medier, men det inte finns några tillgängliga datasalar? Vad gör man när det står i läroplanen att läraren ska se varje elev men inte har tid att hjälpa alla de femtielva eleverna i klassrummet som behöver extra stöd? Vad gör man när man vet att åtgärdsprogram ska skrivas på elever med problem samtidigt som man är helt övertygad om att sagda dokument hamnar i ett arkiv någonstans och glöms bort? Vad gör man när nästan alla lärare är mentorer men har noll koll på varför?

Varför blir det så här? Varför är skolan inte viktig?

Nu måste jag gå, fortsättning följer...

Ibland känner man sig bara gammal, av flera vitt skilda anledningar. Mina leder drabbas som bekant av en akut släng av sadism varje gång det är väderomslag ute vilket gör att jag haltar runt som en ledbruten gammal tant och tycker synd om mig själv. I morse kände jag mig gammal av en helt annan anledning. På grund av ovan nämnda sadisitiska kroppsdelar tog jag bussen till jobbet. När jag sitter i busskuren kommer en gymnasiebrud och ställer sig bredvid mig. Hon är (antagligen i sina egna ögon) extremt alternativ med svart fågelbo-liknande hår, blåa slingor, abnorma mängder kajal och klädd helt i svart med de ack så nödvändiga Converse Allstardojjorna på fötterna. Till outfiten hör naturligtvis en svart tygväska täckt med pins.

So far, so good. Tonåringar SKA revoltera och testa sig fram, men det ska fanimig vara lite äkta för Guds skull! Anledningen till denna galla från min sida var hennes pins. Jag vet inte, jag är ju en gammal kärring med jobb och familj men jag tycker väl ändå inte riktigt att Tokio Hotel, My Chemical Romance och Bullets for my Valentine är särskilt alternativa. Men det är ju bara jag, när jag var tonåring lyssnade de svartklädda flickorna på Cradle of Filth, Nine Inch Nails och Coal Chamber. Där snackar vi riktigt tung musik och tunga texter om död och elände. Jag har svårt att se den melakonin i Tokio Hotel med deras Mötley Crew-kopierade outfits och lalliga texter eller My Chemical Romance's tralliga låtsashårdrock. När hon sen dessutom har klämt in Svampbob Fyrkant och Foo Fighters (sic!) på sin väska kan man ju börja fundera vart våra ungdomar är på väg...Foo Fighters är ett grymt band, Svampbob Fyrkant är min Gud men det hela blir aningen ogenomtänkt från fågelbohårstjejens sida. Det är ungefär som när man själv gick i högstadiet och på grund av snåla föräldrar var tvungen att köpa Attitude-skor istället för Airwalks...Det blir bara...fel

Allt det här får mig osökt att tänka på mitt eget monster som en dag kommer att vara en revolterande tonåring. Vi som matar honom med Pink Floyd, Zeppelin, Deep Purple, Children of Bodom och annat godis kommer väl stå där som fågelholkar när han revolterar genom att börja lyssna på europop och Andrea Bocelli istället.

Nu är jag extremt gnällig. Kanske det här ska utvecklas till en "allt-var-bättre-förr-blogg"?

...är ungefär vad jag har lyssnat på dagarna i ända den senaste veckan. För er oinvigda drabbas lärare varje höst av höstlovssjukan och måste unisont stanna hemma och dra fötterna efter oss (ja, ja...Vi jobbar lite. Men bara lite...). Detta betyder att Mayhem Meskanen har varit hemma från dagis nästan hela veckan. Eftersom finnen har jobbat har jag umgåtts med denna sociala styggelse till 1½-åring i princip dygnet runt. Och jag har kommit till slutsatsen att jag nog borde tänka över vilken vokabulär jag använder runt honom eftersom det enda han säger till mig är "Mamma, sluta!", "Ei!" och "Nähä!"

"Ska Harry gå och sova?"
"Nähä!" (Följt av en våldsam huvudskakning och språngmarsch till andra sidan lägenheten)

"Nu byter vi blöja!"
"Sluta! Mamma sluta!" (Följt av en våldsam huvudskakning och språngmarsch till andra sidan lägenheten)

"Harry, släpp den där!"
"Ei!" (Följt av en våldsam huvudskakning och språngmarsch till andra sidan lägenheten)

Trots att han numer förstår enkla kommandon och inkallning och är en hejjare på apportering så är det vissa kontakter som fortfarande glappar. Till exempel betyder inte "Slå inte på hunden, klappa försiktigt" "Harry, stoppa in fingret i hundens näsa, öga, öra, rumpa (insert frivillig kroppsöppning) och vrid runt lite lagomt våldsamt"...Det hela brukar sluta med en vänskaplig brottningsmatch i fåtöljen följt av att Ronja sonika sätter sig på sin lille plågoande. Man skulle kunna tro att detta får små barn att bli rädda och gråta...Men nej, det här lilla barnet skriker av skratt, nyper henne i rumpan och tycker hon ska brottas mer...

En vacker dag när jag har mer tid ska jag lägga upp bilder. En vacker dag när jag har mer tid ska jag även skriva en roman...

Jag kan inte fortsätta så här. Skaffar man en blogg så måste man väl leva upp till den också. Jag har dock känt mig smått ambivalent vad gäller temat. Ska jag fortsätta svamla på om min inte alltför underhållande vardag eller ska jag nischa mig? Vad skulle min nisch vara då? Jag avskyr pretto-mammabloggar och modebloggar. En träningsblogg kanske? Snälla läsare (om jag nu har några kvar), hur ska denna blogg överleva?

...men bloggen vilar lite just nu. Jobba heltid, ha en iller/ettåetthalvtåring + sjutusen andra saker gör att jag inte hinner skriva. Men det kommer snart...

...sen drar vi till Helsinki och gonar oss i två veckor. Vi ska ju dessutom flyga den här gången, lyxigt värre! Tanken på att åka tåg i tio timmar från Kemi med en ettåring som har fobi för stillasittande aktiviteter kändes väl inte alltför lockande...Jag ska i alla full fall shoppa som en galning och slösa alldeles för mycket pengar så jag har lagomt mycket ångest när vi kommer hem igen, men det är det vääääärt!

Har ändrat det sista betyget idag, och jag menar verkligen det sista! Nu får dom komma och skrika och knivhota mig och göra vad dom vill. Slutbetygen är härmed satta, punkt och slut!

Fortfarande inga bilder eftersom datorn muppar än. Nu har dessutom XBoxen lagt av också. Finnen skyller på TV:n (naturligtvis, hur ska han annars kunna övertyga mig om att vi måste köpa en ny...)

Nu ska jag åka hem och baka kaka. Eftersom jag är världens snällaste lärare ska ettorna få fika imorgon. Hurra för mig!

SATANSJÄVLAPOLLENHELVETE! (Förlåt för alla svordomar farmor...)

"Det är så fiiiiiint när snön äntligen försvinner och det blir grönt ute!"

"Vad bra med regn, då börjar det ju växa!"

Funderar starkt på att kidnappa farsans motorsåg och kapa ner varenda träd på gården. Kanske tar hela Tuna när jag ändå håller på. Min läkare föreslog en flytt till Grönland. Jag tycker om snö, men hela den där "äta-rått-valkött-grejen" känns inte särskilt lockande.

Jag kan hursomhelst inte andas. Trots att jag nästan är trettio nu så har jag fortfarande inte fått det där vettet man ska ha och således ha en massa pengar kvar på kontot dagarna innan lön, så några mediciner har det inte blivit än.

Terminatorbebisen har dessutom smittat ner mig med sin förkylning. Den ungen är för övrigt som ett vandrande apotek nuförtiden. Det ska inhaleras, sugas snor, ätas mediciner och annat dagarna i ända. Vilket är superenkelt när man pratar om en ettåring med allvarliga ADHD-tendenser och ett sjukligt spring i benen.

Det är i alla fall synd om mig. Så det så.

Jag tar tillbaka (nästan) allt elakt jag sagt om FL. Det finns ju fina, liberala galningar precis som jag där! Varför har jag inte hittat dom förut?

Vad kan jag säga? Ungen sov, jag hade kex och ost i kylen och finnen jobbade. Dessutom var det inget vettigt på TV. Naturligtvis anser jag egentligen inte att Eurovision Song Contest är särskilt vettigt heller men jag kände för lite hjärndöd underhållning och tänkte att det kunde vara ett bra upplägg för ett sjukligt satiriskt blogginlägg...

Här följer alltså GodCillas recension av ESC 2009. Hatmail skickas vänligen till någon annan, jag bryr mig inte.

1. Litauen - Love
Alltså, jag gillar Fedoras. Om man kan använda den rätt. Om man tror att man är en del av The Rat Pack och använder Fedora av den anledningen bör man nog stanna hemma istället och sukta efter gågna tider. TRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅKIGT. Är det en N'Sync - ballad? Är det en locksång för sjuka kor? Jag vet inte...

2. Israel - There Must Be Another Way
Gaaah! Jag trodde "The Shakespeare Sisters" dog ut någon gång på nittiotalet och var tacksam för det. Seriöst, vad är det här för nåt? Är S&M-outfiterna någon slags symbol för krisen i Mellanöstern? Va fan, vi slänger in lite guldpläterade trummor så verkar det hippt. Eller?

3. Frankrike - Et s'il fallait le faire
Jag är ledsen vännen, men det fanns bara EN Edith Piaf och det är inte du. Hur plågad och alkoholpåverkad du än försöker låta så funkar det inte.

4. Sverige - La Voix
Nightwish var stora för ett tag sen. Det är typ ute med operablandad pop nu. Men som vanligt så lever svenskarna i någon slags bubbla när det gäller schlager. Försöker hon låta kåt eller har hon ont i halsen? Hon förtjänade de poäng hon fick. Alltså nära ingenting...Det finns en Gud.

5. Kroatien - Lijepa Tena
Kroatien equals Spanish guitars? Nej, va? Det här var så dåligt att det inte ens förtjänar en kommentar.

6. Portugal - Todas as ruas do amor
Gitarrbaserat=bra. Sen plötsligt dyker Ugly Betty upp på scenen och sjunger en glad liten melodi om kärlekens gator? Kärlekens GATOR? (Ja, så pass mycket portugisiska förstår jag). Inte helt kasst dock.

7. Island - Is it True?
Finnens favorit. Bra komp, aningen tråkigt i min mening. Jag är ingen balladmänniska. Punkt.

8. Grekland - Sakis Rouvas
Jag trodde jag skulle dö. Antingen så var koreografen hög på syra när han planerade framförandet eller så fick sångaren en epilepsiattack på scenen. Och någon borde lära kostymören att kläder krymper om man tvättar dem för varmt i tvättmaskinen. Jag satt ivrigt och väntade på att räddningspersonal skulle dyka upp och rädda den stackars mannen från hans spasmer.

9. Armeninen - Jan Jan
Jag blir bara glad. Glad, glad glad. Ja, jag erkänner...Den är bra. Brudar som är altar är så läckert

10. Ryssland - Mamo
Hon var nog hård i magen. Eller så hade hon sura uppstötningar. Det var ju i alla fall bra att hon fick användning av presseningen hon använt för att täcka MC:n med under vintern.

11. Azerbadjan - Always
Europop. Jag kräktes lite Brieost i munnen och var tvungen att skölja ner med saft.

12. Bosnien-Herzegovina - Bistra Voda
Boyzone goes Pirates of the Caribbean. That's all I'm going to say.

13. Moldavien - Hora din Moldova
Undrar just hur många fjortisar som hade roligt åt den titeln...Hursomhelst så tänkte jag mest bara på Borat när jag hörde melodin. Borat är kung. Inte helt fel.

14. Malta - What If We
Som sagt. Inga powerballader, tack och hej.

15. Estland - Rändajad
Ja, ja, ja, ja! JAAAAAAAAAAAA! Äntligen något vettigt! Jag erkänner att jag faktiskt haft låten på repeat på Winamp, fylld av skamlig förtjusning. Det är så bra att jag inte kan sluta lyssna.

16. Danmark - Believe Again
"Ser ni hur svår jag är?", "Ser ni hur jag lider inombords när jag sjunger ut min själ här på scenen?" Dock rätt välproducerat.

17. Tyskland - Miss Kiss Kiss Bang
Uppenbarligen älskar sångaren sig själv så mycket att han måste ha spegelbyxor på sig. Jag förstår inte varför. Men Dita, Dita, Dita...vad gööööör du där? Jag som älskade dig så...Antagligen mer än Manson någonsin gjorde.

18. Turkiet - Düm Tek Tek
Haremsbyxor. Ja, det känns iaf kulturellt rätt. Men varför klädde dom inte den stackars körsångaren i polyesterskjorta som eunuck istället? Skulle varit mycket roligare...

19. Albanien - Carry Me In Your Dreams
Först och främst...Jag trodde Idol-Agnes var svensk? Och varför smyger Voldo från Soul Calibur runt och tafsar på henne? Hon är ju faktiskt minderårig.

20. Norge - Fairytale
Håkan Hellström och Darin har parat sig och detta är avkomman. Fisken tyckte en gång att Viktor såg ut som rysk högadel. Det här lutar väl åt samma håll, fast utan klass. Sjukligt tråkigt inrepeterat.

21. Ukraina - Be My Valentine (Anti-Crisis Girl)
The Gladiators hittade till Moskva! Saknade dock jättetopsfighten på piedestalar. Rätt hoppig låt.

22. Rumänien - The Balkan Girls
"Hej, vi är älvor och vi älskar att festa järnet." Nej, vet ni vad...Kan det bli mer intetsägande?

23. Storbrittanien - It's My Time
Sir Lloyd Webber, detta är inte en musikal. Det finns inga normala människor kvar som faktiskt står ut med så där mycket vibrato. Och vi lever inte i det Elisabetanska England längre. Ni behövde inte klämma in den stackars flickans byst i en alldeles för liten klänning. Det är inte längre skamfullt med bröst.

24. Finland - Lose Control
Alltså, när till och med finnen säger att han skäms över att vara finsk så är det illa. Riktigt illa. Var hittar man en arkubuseringspatrull när man behöver en?

25. Spanien - La noche es para mi
Sist jag kollade så var ESC inte en konståkningstävling. Hon hade hursomhelst glömt skridskorna hemma.



Måste dock säga att programledaren pratade ovanligt bra franska. Fortfarande kasst, men bättre än det brukar vara. Den här gången kunde man faktiskt förstå vad hon sa, och det är rätt ovanligt i de här sammanhangen.

Ja, jag vet att det var ett tag sen terminatorn fyllde ett nu men jag har fan inte haft tid att blogga. Av någon outgrundlig anledning tycker treorna att det är en utmärkt idé att ramla in med alla sina restuppgifter nu, 1½ vecka innan betygen ska sättas. Jag menar, varför göra det i mitten av terminen när man kan göra det i den sista veckan istället..?

Lördag den 9:e maj var det i alla fall barnkalas här med allt vad det innebär...Ungefär femtielva föräldrar med tillhörande barn som skulle underhållas och bjudas på fika. Finnen drack ungefär tio liter kaffe och for runt och plockade och diskade som en annan polsk hushållerska medans jag försökte vara den goda värden. Alldeles för många presenter fick han och nu vet vi inte hur vi ska få plats med själva barnet i hans rum. Han får sova på balkongen tills hans lata föräldrar har fått tummen ur och ordnat ordentlig förvaring i hans rum...
Tyvärr hann vi inte fota så mycket, om ni vill ha mer bilder, kika på  Dampens blogg

...har jag nu lyckats tömma kameran. Vi får se när det går igen eftersom det verkar vara glapp. Här kommer iaf ett urval av bilder från våren...