...anser jag inte att Karthago bör förstöras, MEN jag skulle vilja hitta någon som kan ge mig denna frisyr igen för en billig penning. Jag är snål som person och just nu måste vi spara pengar på grund av den stundande flytten och dubbla hyran som väntar oss till våren så ett frisörbesök är uteslutet

Nån som känner sig manad?

Och med den rubriken vet jag att jag tappar ungefär alla mina läsare, men det struntar jag egentligen i, jag skriver precis som vanligt bara för min egen skull.

Musik är och har alltid varit viktigt för mig. När jag var yngre hade jag väldigt lätt för att definiera mig utifrån den musik jag lyssnade på, precis som ungefär 75% av alla andra tonåringar i världen. Jag har varit skejtare, goth/syntbrud, grungedrägg och hårdrockare. Nu befinner jag mig någonstans mitt emellan. Jag är så pass gammal att jag definierar mitt själv utifrån andra saker än musik. (Men jag erkänner att jag blev jävligt förbannad på killen på Blå som för flera år sen försökte få det till att det såg ut som jag var en sån som lyssnade på Celine Dion och Madonna medan Marie var hårdrockaren. Shame on you din lilla wannabe!)

Nu har jag varit gräsänka i nästan en vecka och ska så fortsätta fram till torsdag då man, barn och allt kaos infinner sig igen. Denna tid har lett till att jag utan begränsning kunnat lyssna till vilken musik jag vill hela eftermiddagarna och kvällarna och det sätter igång de rostiga kugghjulen som vanligt. Nog för att jag och finnen har i princip samma musiksmak (en av de första grejerna han frågade mig när vi träffades var vilken musik jag lyssnade på. När jag sa att jag gillade Nine Inch Nails var det ok) men när han lyssnar på musik har han en lite irriterande tendens att byta låtar stup i kvarten och det är sällan man får lyssna färdigt på nåt. Men jag vet att jag kan vara likadan ibland. Det finns så mycket fantastisk musik därute och när man verkligen gillar nåt vill man dela med sig av det till resten av världen.

Jag har tidigare i bloggen skrivit ner någon slag soundtrack of my life, och den stämmer väl ganska bra än. Jag har under senare tiden, under mina långa promenader till och från jobbet med lurarna i öronen kommit fram till att i princip VARJE låt eller artist jag har på min playlist har betyder något speciellt för mig. Varje låt jag hör kan jag koppla till en specifik plats, person eller känsla. Dock haer jag kommit till slutsatsen att jag lyssnar väldigt lite på ny musik. Det finns helt enkelt inte mycket nytt som tilltalar mig. Jag tycker om de gamla favoriter jag har som fortfarande producerar och släpper nytt lite då och då. Tråkigt enligt vissa, men jag lyssnar inte om det låter likadant hela tiden, det finns ingen poäng med musiken om den aldrig utvecklas åt något håll. Och det är precis det som är mitt problem med dagens rock. Allt låter likajävladant vad man än lyssnar på. Kommer ihåg att jag hade några elever som för ett bra tag sen var så peppade på fredagen eftersom de skulle iväg och lyssna på Volbeat under helgen. Det var "coola killar" som tycket de lyssnade på riktigt tung hårdrock. Vad tänker jag på när jag hör Volbeat? Jag ser framför mig en enorm dansbana med 50-plussare som dansar styrdans. Seriöst, Volbeat är som hårdrockens Vikingarna eller Sven-Ingvars. Det är trallvänligt, glatt och så ljust att man blir bländad när man råkar snubbla över en av deras låtar när man bläddrar bland radiokanalerna i bilen.

Jag kan inte ens namnen på alla nya rockband som ploppar upp här och där. Ingen av dem har något unikt som gör att man faktiskt kommer ihåg dom och särskiljer dem från allt annat på musikscenen.

Så vad lyssnar jag på då? Alltalltallt. Ju tyngre desto bättre naturligtvis, men jag är en omnivor när det gäller musik och det mesta går ner. Sen jag träffade finnen har jag upptäckt mycket fantastisk finsk musik. De inhemska finskar rockbanden är fan så mycket bättre än de motsvarande svenska. Okej, deras engelska är långt ifrån den bästa, men det finns en genuin känsla och tanke bakom många av banden och då spelar inte språket någon roll. De finska band som sjunger på finska går inte ens att jämföra med svenska band som sjunger på svenska, det är två helt olika klasser, så långt ifrån varandra på skalan att det inte ens är värt att jämföra.

Jag har egentligen ingen poäng med det här raljerandet, jag ville bara skriva av mig litegranna så jag kan fokusera tankarna på annat istället.

Just nu då? Ja, just nu är the Pistepirkko på spellistan. Innan det Sentenced. Ambivalent, javisst!

Ungen sitter inne i ett köksskåp och river ut inredningen så jag tänkte underhålla er med en lista jag snott från Marie. (Nej, jag har inte snott hela listan, det är mina egna svar).

1. Hur gammal är du om 5 år? 35½. Gammal som gatan.
2. Vem tillbringade du minst två timmar med idag? Tove the Terror.
3. Hur lång är du? 180 cm
4. Vilken är den senaste filmen du sett? Bortsett allt slötittande, "Source Code". Rekommenderas.
5. Vem ringde du senast? Mira.
6. Vem ringde dig senast? Mamma. Hon var less på att vänta.
7. Hur löd det senaste sms:et du fick? "Sliten =) Ring Mira".
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? SMS. Jag har tics när det gäller samtal. Dessutom är jag the queen of the written word.
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Ja.
10. När såg du senast din mamma? Igår eftermiddag.
11. Vilken ögonfärg har du? Grön-blå.
12. När vaknade du idag? 04.33 då en viss person fick för sig att det var morgon. Jag höll inte med, gav henne en leksak i sängen och somnade om.
13. Vilken är din favoritjulsång? Oravan Joulu av Aknestik. Det är synd om finska ekorrar...

14. Vilken är din favoritplats? Svårt att säga. Soffan, med förutsättningen att det är tyst och jag får läsa ifred.
15. Vilken plats föredrar du minst? Hallen. Det är jämnt ett jävla villervaller med kläder, skor, hockeyklubbor och en enorm målistrunk mitt i alltihop.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Specialpedagog eller rektor på någon gymnasieskola här eller i Helsingforsområdet.
17. Vad skrämde dig om natten som barn? Jag hörde och såg mycket konstiga saker när jag var liten. Jag var inte riktigt som andra och det var jag rädd för innan jag vande mig.
18. Vad fick dig verkligen att skratta sist? En elev.
19. Hur stor är din säng? 160 cm.
20. Har du stationär eller bärbar dator? Två bärbara.
21. Sover du med eller utan kläder på dig? I underkläder.
22. Hur många kuddar har du i din säng? Jag har fyra, finnen tre. Ja, jag använder alla fyra kuddarna. Jag är anal när det gäller kuddarna när jag ska sova. Finnen blir vansinnig varje kväll när jag gräver runt för att få det rätt.
23. Hur många landskap har du bott i? Två.
24. Vilka städer har du bott i? Luleå, Umeå och en liten sväng i Manchester. Skulle vilja lägga till Helsingfors på listan.




25. Föredrar du strumpor eller barfota? Barfota.
26. Är du social? Jag är periodare. Jag är social, men min hjärna klarar inte alltid av socialt umgänge.
27. Vilken är din favoritglass? Den där apelsin-chokladglassen som jag och Dampen vräkte i oss en sen kväll i Umeå för en massa år sen. Har tyvärr aldrig hittat den igen.
28. Vilken är din favoritefterrätt? Efterrätt? Jag är alltid proppmätt efter middan. Men kanske nåt av Dampens bakverk om jag måste välja.
29. Tycker du om kinamat? Nja, hellre japanskt.
30. Tycker du om kaffe? Med en jävla massa mjölk i.
31. Vad dricker du till frukost? Har senaste dagarna ätit någon slags superfrukost med naturell yoghurt, goji-och havtornsbär och naturell müsli. Allt är naturligtvis Maries och Herbalifes fel.
32. Sover du på någon särskild sida? Helst på höger, vilket innebär att finnen oftast använder mig som kramnalle och tar saxgrepp på mig bakifrån när han sover. Och sen påstår han att han inte vet vad jag pratar om.
33. Kan du spela poker? Det finns två sporter/spel i världen som jag suger på. Allt som har med kort att göra samt bowling.
34. Tycker du om att mysa/kela? Nej inte direkt. Ännu en av mina tics.
35. Är du en beroendemänniska? Snus. Jag överlever inte utan.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Jag tror nån kollegas barn fyller år samma dag.
37. Vill du ha barn? Alltså räcker det inte att vi har tillfört världen en rejäl dos kaos två gånger redan?

38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska, lite franska, lite spanska, lite finska och rövarspråket.
39. Har du någonsin åkt ambulans? Ja, med en väldigt nyfiken bebis i famnen.
40. Föredrar du havet eller bassängen? Bassäng. Slipper sand mellan tårna.
41. Vad spenderar du mest pengar på? Mat och snus.
42. Äger du dyrbara smycken? Inte ens förlovnings- och vigselringarna är särskilt dyrbara, pengamässigt iaf.
43. Vilket är ditt favoritprogram på tv? Ser extremt lite aktivt på TV så jag har nog inget.
44. Kan du rulla med tungan? Ja, jag har den genetiska förutsättningen.
45. Vem är den roligaste människan du känner? En Fisk. Hon har precis samma humor som mig så naturligtvis är hon fantastiskt rolig. Emil kan vara rätt kul på fyllan också.
46. Sover du med gosedjur? Ja, jag har ju en stor finsk björn i sängen. Räknas det?
47. Vad har du för ringsignal? Rock Lobster framförd av Peter Griffin. Men funderar på att byta till nåt mer rockigt.
48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Det får du fråga min ömma moder om.
49. Vad har du närmast dig just nu som är rött? En hakklapp på bordet.
50. Flirtar du mycket? Jag har försökt flirta med min man i princip dagligen i snart nio år men han fattar aldrig nåt.
51. Kan du byta olja på bilen? Jag har aldrig gjort det men jag skulle nog fixa det med lite handräckning.
52. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Nej. Enda gången jag blivit stoppad var när jag skulle köra hem tre grekiska DJ's och Martin som klämt in sig i min miniatyrgolf. Polisen skrattade dock bara och sa åt mig att se till att dom kom hem ordentligt.
53. Vilken var den senaste boken du läste? Läst ut- Macbeth av Shakespeare. Håller på med - Wuthering Heights av Emily Brontë. Igen.
54. Läser du någon dagstidning? På kafferasten brukar jag ögna igenom lokaltidningarna och DN.
55. Prenumererar du på någon tidning? Nej, inte längre. Tar gärna emot en prenumeration på Pondus. I'm a sucker for comics.
56. Dansar du i bilen? Hur fan skulle det gå till? Jag är nästan två meter lång, jag ryms ju knappt som det är.
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? P4. Har haft radion på åt hunden på dagarna när hon varit ensam hemma så den står ju på när jag kommer hem.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Lektionsplanering.
59. När var du senast i kyrkan? Ellies dop. Not a big fan of the whole church thing...
60. Är du lycklig? Ja, jag är ju av den gamla skolan. Man ska inte klaga så mycket. Det kunde varit värre.

...en bebis (som faktiskt inte kommer vara bebis så mycket länge till, Maj Gaaad!) gör när den tillfrisknat efter en vecka med full-blown influensa med halsont och total mat- och sömnvägran?

Tar igen det. Med råge...Äter som en grovarbetare, sover som en björn i ide och skiter därefter. Tre enorma bajsblöjor på mindre än två timmar. Det ni. Det luktar inte precis rosenvatten i tvättstugan.

Jag har gjort det. Jag har lyckats hålla mig undan fenomenet ganska länge, men idag kände jag att jag var tvungen att stilla min nyfikenhet.

Det fanns fantastiska kastratsångare på 1700-talet då nyklassicismen blommade som bäst. Farinelli var rätt imponerande, likaså Moreschi (som dock kom långt senare). Män som fått familjejuvelerna avskurna för att kunna forstätta vara sopraner efter puberteten. Och populära var dom, riktiga rockstjärnor (ja, uppenbarligen förutom hela sexgrejen...drogerna fick de nog så de räckte, i alla fall genom allt blypuder de dammade sina peruker med).

Stor grej, megahit. På 1700-talet.

Alessandro Moreschi är känd som världens sista kastrat, men världshistorien måste ha missat en...Jag menar, det finns ingen annan förklaring till att Justin Bieber låter som en liten flicka. Eller är han kanske egentligen en förtäckt 11-åring? Han ser ut som en, och det har ju hänt förut att popindustrins magnater har försökt dölja sanningen en aning (läs " Tatu").

Hur som helst har jag nu lyssnat på min allra första, och definitivt absoult sista Justin Bieber-låt. Jag erkänner att jag spydde lite i munnen, precis som när jag hör the Corrs. Och detta är faktiskt sant, det är bara att fråga resten av min familj, jag mår helt ärligt talat fysiskt illa när jag hör the Corrs. Jag får kväljningar, och jag som är känd för att vara sarkastisk är nu helt ärlig.

Och ja, jag gråter inte bara lite inombords när jag tänker på att det är detta dagens tonåringar (främst tjejer) ihop med hela den förkastliga "Twilight"-serien växer upp med och kommer tänka tillbaka på med nostalgi. Det är alltså dessa människor som ska leda vår värld i framtiden.

Tänk på det ni.

P.S Det kommer en nyårskrönika inom en snar framtid. En framtid som inte innehåller en dunderförkyld bebis med ett gnällregister som inte kommer från denna värld. D.S

Ja, fodervärdsskap kan också diskuteras. Dvärgen i fråga är inte könsmogen än, lider av kronisk hybris och tar sig för det mesta fram på alla fyra. I soffsituationer drabbas dvärgen oftast av psykotiska episoder där hon tror sig vara stålmannen med tillhörande flygförmåga. Dvärgen lider av allvarliga humörsvängningar och bör därför hanteras varsamt. Dvärgen passar utmärkt som sällskap till nattsuddare då sömn är något som dvärgen finner högst ovidkommande, dag som natt. Dvärgen kan i princip leva uteslutande på smörgåsrån och blåbärspuré vilket gör den mycket billig i drift, dock tillkommer kostnader för hygienartiklar då dvärgen inte är rumsren ännu. Då dvärgen verkar lida lite smått av schizofreni är den mycket oförutsägbar och man bör därför vara stresstålig och van vid snabba förändringar.

Dvärgen kommunicerar genom diverse stön och vokalutstötande, en viss utveckling på detta plan förväntas dock. Dvärgen har varit känd för att örfila människor när hon vill ha omedelbar uppmärksamhet och råkar befinna sig inom ca. 25 cm avstånd. För att undvika våldsamma sammandrabbningar bör man därför alltid hålla dvärgen på armlängds avstånd. Det finns vissa misstankar om att dvärgen är halvskata då den är besatt av glänsande saker. Misstanke om korsning med bergsget finns även då dvärgen äter allt och dessutom tappert försöker bestiga berg den inte klarar av.

Dvärgen hämtas i Luleå, pris kan diskuteras. Accepterar även byteshandel, t ex en loftsäng.

Jag borde blogga, jag vet att jag är en skam för landets alla svensklärare men jag ids inte. Jag skjuter mig hellre i huvudet än att börja skriva vad vi ätit till middag och vilka kläder ungarna har på sig idag. Jag dömer inte andra som gör det, men jag borde veta bättre! Jag som förr i tiden knappt la ner pennan för att gå på toa, som skrev dygnet runt om allt mellan himmel och jord. Jag som har en närapå fem år lång akademisk utbildning som i princip BARA handlar om språk....

Ni vill kanske läsa om vad vi gjort under dagen och huruvida vi har haft trevligt, men jag vill inte skriva om sånt. Jag vill skriva om intressanta saker, diskutera musik, bli nostalgisk eller prata oavbrutet i två timmar om bildspråket i "Ichi the Killer", men nej. Inspirationen infinner sig inte efter tio timmars nattarbete följt av endast tre timmars sömn.

Jag har funderat ut ytterligare en briljant affärsidé som det naturligtvis inte kommer bli nåt av. Det är alldeles för nischat och jag har alldeles för lite tid. Men det är en jävligt bra idé, sjuk och vriden precis som vanligt. Så klart stod En Fisk för inspirationen, den enda människa i världen som är precis lika sjuk och vriden som jag är. Jag har massor av saker jag skulle kunna tänka mig skriva om, men jag skriver inte förrän jag vet att det blir bra.

Ja, kan man ta en låt ut på dejt? Bjuda den på middag och förkara hur fantastisk den är, nyskapande men samtidigt full med drag av gamla godingar? Förklara för den att man har den på repeat i bakhuvudet hela dagarna?

Tack EA Sports och NHL 12 för att ni gömmer guldkorn i soundtracken. Förra omgången var det Foxy Shazam, den här gången är det Middle Class Rut. Hur nördig är inte jag när jag hittar ny bra musik i TV-spel?

Första jobbnatten i natt. Vid trettio års ålder har jag fått mitt första fasta jobb. Det är inte ett jobb jag egentligen vill ha, har ingenting med min utbildning att göra, men ett jobb är ett jobb. Vi sitter alltid och kritiserar människor som vägrar jobba bara för att de vägrar jobba med vissa grejer, det finns alltid jobb om man bara är villig. Så nu ska jag jobba, men både jag och min chef är helt på det klara med att om jag skulle få lärarjobb så säger jag upp mig på en gång.

Lägenheten ser fortfarande ut som ett bombnedslag sen fredagens IKEA-tripp och jag får inte den förbannade borren att funka så inte får jag upp grejerna på väggarna heller. Skitbajsirriterandefaaaaan!

Nu ska tjockisen ha lunch...

Vi har en väldigt frustrerad liten dam här hemma. Hon försöker just nu göra en massa saker som hon inte kan och vägrar lyssna på sina kloka föräldrar som föreslår att hon ska vänta lite. Hon kan inte krypa, men försöker väldigt gärna. Problemet är bara det att hon inte riktigt insett att förflyttning framåt kräver att både under- och överkropp samarbetar. Det räcker inte med att skjuta in knäna under magen och spjärna emot med tårna. Det resulterar allt som oftast i att hon hamnar i halvbrygga med rumpan rakt upp i vädret och näsan rakt ner i golvet, vilket gör henne heligt förbannad. Hon förflyttar sig ju, och vi har inte riktigt förstått hur. Hon ligger väldigt sällan kvar där man lämnat henne och vi fattar ingenting. Det verkar handla om någon slags sidledes, maghoppsrörelse. Jag har försökt förklara att man inte tar sig någonstans om man lägger sig på mage och lyfter upp armar och ben i luften, men det verkar funka för henne. Har man en sån stor och rund mage som hon har går det tydligen bra att vagga sig fram på den. Typ misslyckad larvgång...

Hon äter på allt. Sina händer, sina fötter, pappas fötter, leksaker, kläder, ja i princip allt som råkar komma i hennes väg. Hon lyckas ganska ofta fastna i sina leksaker, typ lirka in benen och fötterna i dom och så ligger hon där som en levande skallra och fattar ingenting. Det är även dags för nya nappar, storlek större eftersom hon (precis som hennes bror gjorde) har kommit på att det är jättekul att köra in hela nappen i munnen, sköld och allt...

Mat äter hon som en mindre häst. Så länge det finns mat i tallriken så gapar hon, därför måste vi liksom begränsa intaget en aning, annars skulle hon svälla upp som en ballong. Jag tycker liksom att 2/3 stor burk mat räcker tilll lunch om man är fem månader, även hon själv nog skulle kunna äta upp hela burken, och då menar jag inte bara maten i burken.

Sitter gör hon nog ganska snart. Ger man henne en leksak kan hon sitta korta stunder om hon får luta sig framåt. Någon balans när hon rätar på ryggen finns det däremot inte. Hon har en väldigt bra, fyrkantig stor skallra som hon gärna sätter mellan fötterna och sitter/ligger över.

Vi har börjat styra hennes sovande lite mer också. Fram tills nu har hon somnat överallt när hon känt att hon varit trött, men inte nu längre. Och sover hon inte blir hon ett rabiat litet monster som man helst vill gömma någonstans en stund. Som Harry säger: Mamma! Ta bort bebisen! Hon låter! Så nu är det minst en lur på förmiddagen och en på eftermiddagen som gäller för att hennes föräldrars psykiska hälsa ska ta allt för stor skada.

Vi gav oss iväg 21.45 på torsdagkväll och kom fram till Talma typ tolv timmar senare...Jag har aldrig svurit mer över att finnen inte har körkort, men jag är så awesome så jag fixade att köra nonstop, laddad med abnorma mängder energidryck och några korta bensträckare. Oulu-Jyväskylä är rena döden, den vanligaste dödsorsaken där måste utan tvekan vara att folk somnar framför ratten. Trettio mil skog kan ta livet av vem som helst, framförallt när sjutton av dom milen framförs i spöregn...

Home sweet home. För ett tag iaf.

 

Vi inledde semestern på lördagen med en tur till Borgå där vi strosade runt lite och besökte några loppisar. Kom hem flera fynd rikare. Finnar kan, till skillnad från svenskar, prissätta vettigt när det gäller second hand och loppis så vi passar alltid på när vi är här.

 

Igår drog vi till Lintsi, naturligtvis. Ett måste när man är här. Ingen semester utan ett besök till Linnanmäki.

 

Jag har sen ett tag tillbaka (läs några år) haft problem med en av mina visdomständer i överkäken. Jag brukar få små episoder då den växer, vilket leder till att hela käken blir stel, öm och jag har svårt att öppna munnen. Senaste gången det hände trodde mamma att jag var onykter när jag pratade med henne eftersom det blir svårt att artikulera när man inte kan använda munnen ordentligt.

Så nu har jag haft en sån där episod igen. Men det var värre än vanligt. Det kändes som om alla mina tänder i överkäken var på väg att klämmas sönder och jag blev stel hela vägen ner i halsen och hade svårt att svälja. Så jag bokade tid hos tandis. Var där igår, träffade en väldigt hurtig spansk tandläkare som tog en röntgenbild, konstaterade att tanden i princip var full med karies och dessutom växte horisontellt och klämde mot tanden bredvid. Han erbjöd sig tillochmed att ta bort den på en gång, men dum som jag var tackade jag nej. Framåt kvällen blev det så illa att jag inte kunde vrida huvudet för käk- och nackmusklerna var så stela så det var bara att ringa i morse igen.

Nu är den i alla fall ute, och det var så skönt! Jag har dragit närmare hälften av tänderna i min mun, så det har jag inga problem med. Jag kunde verkligen känna hur spänningen i käken släppte så fort tanden var ute, Gud så underbart! Ungefär som när man är jättejättejättabajsnödig och äntligen får släppa lös när man kommer till en toalett...

Dock såg jag ut som om någon hade kört in en tennisboll i käften på mig, Jani höll på att dö när jag kom hem. Nu har bedövningen släppt, svullnaden är nu mer "som en fylld vattenballong" som Jani uttryckte det och jag har faktiskt inte ont alls. Jag tackar för att jag fått sånt bra läkkött i munnen. När jag opererade bort visdomständerna i underkäken sa den finske tandläkaren att jag skulle ha jävligt ont, vara svullen och antagligen helt blå. Inget av det inträffade och tandläkarstudenterna som utförde ingreppet var chockade när jag kom tillbaka på efterkontrollen.

Det har framförts vissa klagomål (framför allt från specifika, lilahåriga grannar) att jag har lidit av bloggtorka under sommarmånaderna, så det är väl bäst att jag uppdaterar vad vi hållit på med i sommar....

För det första har jag jobbat lite natt under sommaren. Det enklaste sommarjobb jag någonsin haft. Det var dessutom fantastiskt skönt att komma ut och göra nåt annat än att bara vara med ungarna hela tiden. Det har dessutom varit en extremt bra sommar, så så mycket datortid har det faktiskt inte blivit.

Pooparella har iaf gått från litet, megabajsmonster till mellanstort megamatkräksbajsmonster. Seriöst, den här ungen bara spyr, spyr och spyr. Dock endast ersättningen, den vanliga maten som hon börjat smaka på stannar kvar. Vi gick, på inrådan från BVC ganska snabbt från smakportioner till hel portion vid lunch eftersom hon växer som ett odjur och behöver få i sig ordentligt med mat. Jag menar, en hel burk grönsaker till lunch och en hel portion gröt + en halv banan till middag är ju rätt rejält...Och när det inte finns mat i närheten äter hon gärna på nåt annat. Sina händer, fötter, leksaker eller Emmi om hon råkar befinna sig inom armlängds avstånd...

Hon lever dessutom rätt kraftigt över sina förmågor och kämpar ihärdigt med att försöka krypa, vilket naturligtvis inte alls går särskilt bra och gör henne duktigt förbannad.  Men still ligger hon i alla fall inte. Precis som hennes bror var i samma ålder. Vi verkar dock vara förskonade från det eviga hoppande som Harry utsatte alla i sin närhet för. Jag har nog aldrig haft så starka armmuskler som när Harry var liten. Att sitta i knät var en veritabel omöjlighet. Han skulle hoppa. Hoppa, hoppa, hoppa...Tovan bara står där och kör backhopparstilen.

Harry har inbträtt den beryktade treårstrotsen på riktigt. Han kan vara en riktig liten skitunge till och från, i dubbel bemärkelse. Han är konstant skitig och täckt i sand och har ett humör som inte är att leka med. Han har dessutom utvecklat en extrem fobi för allt vad småkryp heter, vilket har lett till att han numer sover med flugsmällan i sängen...Han har dessutom upptäckt att det är rätt kul att underhålla lillasyster, vilket han gärna gör dagarna i ändå. Han är väldigt noga med att påpeka att det är HANS bebis, och inte min så fort han får tillfälle. Detta har lillasyster inget emot eftersom hon tycker att Harry ungefär är det roligaste som Gud satt på jorden. Ibland räcker det med att han befinner sig i samma rum för att hon ska tjuta av skratt.

Två rätt så blasé barn...

 

Tove är sjuk. Doktor Harry tar hand om det.

Lobotomi?

 

Och så en öronkontroll

 

Hjälper till med allt. Utmärkt hushållerska.

Spiders A'hoy för er känsliga...

Igår tog jag äntligen tag i saken och städade balkongen. Kändes kanske lite overkill eftersom sommaren typ nästan är slut, men wtf...Eftersomvår balkong är någon slags samlingsplats för alla Janis sportgrejer blir det rätt fullt om man slår i hop med alla Harrys femtielva tusen leksaker.

Till saken hör att Tuna är nåt slags högkvarter för Lockespindlar/Långbensspindlar (vad ni nu vill kalla dom). Som tur är är jag den enda i familjen som inte lider av minsta lilla tillstymmelse till spindelfobi så det faller sig rätt naturligt att jag tar hand om balkongen. Att jag inte är rädd för spindlarna gör dock inte mig mindre irriterad på att dom ränner runt. Framför allt i dagsläget när vi har en treåring som tror att alla blomflugor i världen är ute efter att mörda honom...

Harry har en rund tygcylinder från IKEA som han har sina bollar i på balkongen. Kan ju säga att avskakandet av den ledde till att det FLÖG spindlar till höger och vänster. Bara tur att ingen av mina kära vänner, Therese, Marie, Dampen eller Sofi var här...Av någon rätt snuskig anledning hade de även bosatt sig på Janis hockeysusp. Ewwwww....

Nu är det iaf sopat och skurat och jag har absolut inga förhoppningar överhuvudtaget på att spindlarna INTE kommer tillbaka. Men å andra sidan, ett hus med spindlar är ett friskt hus...